Bloggtema: Flickadagen

"Kvinnor behöver makt att fatta beslut utifrån sina upplevelser och sin egen verklighet."

Idag skriver Operation 1325 om vikten av att kvinnor finns representerade i domstolar för att bygga en representativ och jämlik rättsstat.

Flickors liv och erfarenheter måste återspeglas i beslutande organ för att de ska representeras, för att deras rättigheter ska försvaras och för att de ska vara del av ett demokratiskt samhälle. GQUAL kampanjen, som stödjs av Fonden för Mänskliga Rättigheter och som Operation 1325 signerat, kräver att internationella domstolar är jämlika. 

Vid den svenska lanseringen gavs ett exempel på hur kvinnlig representation och erfarenhet kan ha stor inverkan på bedömningen och utfallet av ett domstolsmål. Ruth Bader Ginsberg, amerikansk kvinna i högsta domstolen, tog ställning för att försvara en flicka som anklagade säkerhetsvakter för diskriminerande kroppsvisitering. Övriga manliga domare ville avfärda målet som oviktigt men Bader Ginsberg försvarade flickan med uttalandet:

“They have never been a 13-year old girl. I have.”

Operation 1325

Egna erfarenheter påverkar hur lagen tolkas och har därmed inverkan på innehållet i lagen. Därför är det mycket viktigt för oss på Operation 1325 att kräva kvinnors medverkan i återuppbyggnad av ett post-konfliktområde. Kvinnor behöver makt att fatta beslut utifrån sina upplevelser och sin egen verklighet. Endast så kan samhällen bli demokratiska och säkra för hela befolkningen. 

När kvinnor som en gång varit flickor, stiftar lagar, åklagar, försvarar och dömer, så kommer ett vidgat perspektiv med i rättssystemet. Jämlik representation bidrar till legitimitet och rättssäkerhet vilket ökar chansen för att ett land försvarar sina medborgare. Vi kräver fler kvinnor i internationella domstolar och fler kvinnor som har makt att bygga en representativ och jämlik rättsstat efter konflikt. En jämn könsfördelning är ett krav som inte går att kompromissa. 

Operation 1325

 

Nu kan hon försörja sig själv

Nurunnahar Monzu från Bangladesh vet hur det är att vara fattig, att inte få gå i skolan och att bli bortgift som ung flicka. Men trots svårigheter har hon klarat av att vända utvecklingen, bli ledare och hjälpa andra.

I området Barisal i Bangladesh lever folk på att odla och fiska och där finns över 1 000 byar utspridda. I en av dem, Kwerea, bodde Nurunnahar Monzu tillsammans med sin familj. Pappan arbetade med jordbruk och familjen var mycket fattig. De hade inte råd att sända henne till skolan. Föräldrarna bestämde sig för att gifta bort henne tidigt, med en ung man från samma by. Nurunnahar Monzus nye man hade svårt att hitta ett arbete och var inte nöjd med hemgiften som brudens föräldrar skulle ge till honom och hans familj. Konflikten gick så långt att han ville skiljas. Hon hamnade i en mycket svår situation. Då upptäckte hon att Hungerprojektet höll kurser i trädgårdsodling och beslutade sig för att börja på en sådan.

Nu har hon en egen trädgårdsodling som har gått så bra att hon kan försörja sig själv och sina barn. Med en regelbunden inkomst och när skördarna blir stora, kan hon sälja det som blir över och spara pengar. Idag har Nurunnahar Monzo en dotter som hon ger näringsrik mat och ser till att hon får sjukvård när det behövs. Hon stöder och uppmuntrar henne att gå i skolan och läsa sina läxor. Hon har också startat en organisation för kvinnor och sparande.

Nurunnahar Monzu

Hungerprojektets arbete för jämställdhet

Hungerprojektet arbetar mot diskriminering av flickor i Bangladesh, stöttar och utbildar kvinnliga politiker i Indien och ger mikrolån till kvinnor i åtta afrikanska länder. Man stärker också kvinnor i ursprungsbefolkningar i Latinamerika. Hungerprojektet utbildar lokala volontärer, som bedriver informationskampanjer mot diskriminerande traditioner som våld mot flickor och kvinnor och barnäktenskap, hemgift och kvinnlig könsstympning.

/Hungerprojektet

 

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug