“ Jag är rädd Karin. Rädd för att vi ska behöva springa hela livet bara för kärleken”.

Medelande mottogs i en Whatsup­konversation med P, en av de personer som lever i Uganda och på grund av sin sexuella läggning aldrig känt sig trygg i sitt hemland. Eller aldrig någonstans egentligen. Till de länder där det faktiskt skulle gå att leva som den han är, kan han inte ta sig utan att riskera livet. Den lagliga vägen genom visumansökan eller som kvotflykting är både lång, krånglig och ser framförallt inte ljus ut.

De organisationer i Uganda som arbetar för HBTQI­personers rättigheter är alltid noga med att påtala att de arbetar för mänsliga rättigheter. Att det faktiskt är en rättighet att få vara och älska vem en vill. Det kan tyckas vara en självklarhet, men det finns många exempel på länder som instiftar lagar som som går tvärt emot de mänskliga rättigheterna. 2014 skev Ugandas president Museveni under den lag som kallats “the anti­gay bill” och som fick stor internationell uppmärksamhet. Lagen togs senare bort, officiellt för att processenen med antagandet inte hade gått rätt till, men mer troligt på grund av hur andra länder satte press och hotade med att dra in sina bistånd.

Idag är det alltså inte olagligt att vara HBTQI­person i Uganda, men det gör dessvärre inte situationen mycket lättare. Den vilja som funnits, och fortfarande finns, att förbjuda speciellt homosexualitet är djupt rotat i folket. Homofobi kan nästintill anses vara en norm. Vart detta hat har sin grund har många förklaringar och att faktiskt försöka få en nyanserad bild av läget är också viktigt. Vad många menar är en av de stora påverkansfaktorerna är kyrkan, dess makt och budskap om hur homosexualitet är djävulens verk. Många gånger är det fundamentalistiska, och karismatiska, pastorer från USA som fått fritt spelrum att sprida sin version av “kunskap” vilket bland annat innefattar att homosexualitet och pedofili är samma sak. Vad som också lyfts fram som viktiga faktorer av speciellt HBTQI­rörelsen är bristen på möjlighet att föra ut ett annat budskap, en annan kunskap om vad sexuell läggning, könsidentitet och uttryck egentligen är.

Hösten 2014 bodde jag och Karin i Kampala, Uganda, och fick då kontakt med många personer som identifierade sig som HBTQI. Vad som blev tydligt för oss var hur strukturen av lagar och normer hade så otroligt stor påverkan på en HBTQI­persons vardag. Som i fallet med P. Han vågar inte gå ut när det är ljust i rädsla för att någon ska se honom och förstå att han lever i en kärleksrelation med en annan man. Det kanske inte är så sannolikt att någon skulle kunna se och förstå det, men rädslan är sann. Rädslan är begränsande, tung att bära och styr hur han inrättar hela sitt liv.

Genom det projektet som jag och Karin startade i Uganda, med syfte att försöka skapa arbetstillfällen till HBTQI­personer som annars har svårt att få jobb, är P nu en av de som producerar regnbågsarmband som säljs i Sverige. Å ena sidan är det enbart ett sätt att överleva dagen, å andra sidan handlar det också om att visa på hur vår värld sitter ihop, hur alla människor ska ha rätt att vara och älska vem de vill oavsett vart de bor. Att alla ska kunna bära armband i regnbågens färger även i Uganda utan att riskera sitt liv. När läget känns hopplöst på andra sidan jorden är det kanske ännu viktigare att vi skriker extra högt i Göteborg under Prideveckan, skriker om mänskligt värde och rättigheter så det ekar och förhoppningvis skapar förändring.

/ Elsa Stenström

PS. Som en del av West Pride kommer projektet Pride in Uganda att ha ett föredrag på Världskulturmuseet på lördag kl. 15.00. Mer info här! Pride in Uganda kommer även att finnas på plats i Regnbågsparken i Amnestys tält på fredag mellan kl. 20-22, där kan du köpa armabanden. Du kan även beställa dem genom att maila prideinuganda@gmail.com.