Agenda:Jämlikhets 5 tips inför Göteborg film festival!

Göteborgs film festival slår upp portarna i helgen, som vanligt med ett gigantiskt utbud. För dig som inte hinner titta igenom hela katalogen kommer här fem tips på intressanta filmer. Tanken är att filmerna ska porträtera grupper i samhället som annars inte får lika stort utrymme, eller som tar upp viktiga frågor. De sträcker sig från danska dokumentärer till israeliska "Fucking åmål"-doftande ungdomsdraman, något för alla smaker med andra ord. Texterna är hämtade från GFFs hemsida, och länkar finns här nedanför om du snabbt vill komma till biljettbokning eller dylikt.

Pojkarna

Pojkarna (baserad på Jessica Schiefauers Augustprisvinnande roman) är en uppväxtskildring med alla önskvärda ingredienser. Kärlek, vänskap, revolt och förvandling med en övernaturlig twist och ett sommargöteborg som kuliss. Bella, Kim och Momo är bästa vänner och trots, eller kanske på grund av, sin starka vänskap är de skolans outcasts. Inte en dag går utan trakasserier och kränkningar. Men en kväll får de i sig en magisk växt och till deras stora förvåning och fascination vaknar de dagen efter upp i pojkkroppar. Friheten det nya könet erbjuder dem är stor och kontrasten märkbar till de påhopp de tidigare upplevt. Pojkarna har kallats för en ”trans-Twilight” och är en uppfriskande och nytänkande ingång på de viktiga frågorna kring ungas könsidentitet och sexuella sökande.

Mer info och biljettbokning här

Barash

Den här filmen lyckas med konststycket att ge en trovärdig inblick i några vanliga tonårstjejers liv. Naama Barash är 17 år gammal och bor i en tråkig förort till Tel Aviv. Hennes gapiga föräldrar grälar och den äldre systern sticker från sitt jobb i armén och försvinner rebelliskt med en arabisk kille. Men Naama känner att inget egentligen angår henne – mer än att, tillsammans med de två bästa kompisarna, försöka skaffa coola droger så att det händer något på riktigt. Så dyker en ny, spännande tjej upp på skolan. Barash är en film om det alienerade tillståndet i en generation, ett samhälle och ett land, men allra mest en rak skildring av den första riktiga kärleken och åtrån. Ett slags israelisk, mer direkt och chosefri Blå är den varmaste färgen, om man vill.

Mer info och biljettbokning här

Don't look at me that way

Det här okonventionella och vågade dramat ställer definitivt fler frågor än det ger svar. Och provocerar mer än det behagar. Ensamstående mamman Iva bor med sin femåriga dotter Sophia och kämpar för att få tillvaron att gå ihop. En dag möter de nya grannen, den mystiska Hedi, som gör precis som hon vill och inte heller tvekar att tala om för andra vad hon anser. Sakta nästlar sig Hedi in i deras liv och de två kvinnorna inleder en relation. Tysk-mongoliska regissören Uisenma Borchu, som själv spelar rollen som den onåbara Hedi, bollar med könsroller och sätter radikal belysning på ämnen som identitet, arv, sexualitet, kropp och makt. Med på ett hörn finns också Ivas frånvarande pappa och Hedis mongoliska mormor, som är den enda som tillåts ifrågasätta dotterdotterns val.

Mer info och biljettbokning här

At home in the world

I en värld med 60 miljoner människor på flykt och i ett land, kanske inte känt för sin generösa flyktingpolitik, möter vi barnen och lärarna på Röda Korsetskolan utanför Köpenhamn. 10-åriga Magomed har flytt med sin familj från Tjetjenien, där hans pappa genomlevt fängelse och tortyr. I väntan på asyl befinner sig Magomed och hans familj i ett limbotillstånd, där de tvingas försöka upprätthålla en vardag med skolgång och nya vänner samtidigt som minnen av trauman och hotet om avvisning hela tiden lurar i bakgrunden. Andreas Koefoed (The Arms Drop, GFF 2014) är tillbaka med en finkänslig och gripande skildring av asylprocessen ur ett barnperspektiv och en film som öppnar en liten dörr till en värld som många av oss tvingats genomleva, men som många fler av oss kanske aldrig helt kommer kunna förstå.

Mer info och biljettbokning här

Motherland

Den debuterande regissören Senem Tüzens drama om moderskap och modernitet skulle kunna beskrivas som en turkisk Höstsonaten. Ezra Bezen Bilgin är fantastisk i huvudrollen som den nyskilda medelklasskvinnan Nesrin som lämnar Istanbul för att slicka såren och författa en bok i sin döda mormors gamla sommarhus långt borta i Anatolien. Men skrivandet störs när hennes mamma kommer och hälsar på, och vägrar lämna henne i fred. Den konservativt sinnade modern har åsikter om det mesta som den moderna stadskvinnan har vant sig vid att göra, och relationen blir mer och mer ansträngd. Huset börjar kännas som ett fängelse för Nesrin, samtidigt som mamman stortrivs bland grannarna i det djupt religiösa kvarteren.

Mer info och biljettbokning här

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug

Hjälp oss att bli bättre!

Hej! Vi vill gärna förstå hur vi kan förbättra Agenda: Jämlikhet för dig! Att svara på enkäten tar bara två minuter av ditt liv och du får en massa god karma på köpet!

Svara på enkäten nu En annan gång