"Jag hade en olustig känsla för hur jag såg ut där nere efter födseln"

Efter att jag fick barn kände jag inte alls någon lust att ha sex. Jag hade en olustig känsla för hur jag såg ut där nere efter födseln och om jag hade läkt ordentligt. Jag kände mig inte heller så attraktiv med läckande bröst och spyor på både kläder och kroppen. Just då kändes det lite ledsamt att jag inte var sugen och nästan lite skuldkänslor mot min partner. Det har bidragit till att jag är nervös inför att få till det första gången sedan jag fick barn.

Frida, 28 år

Händer runt leksak

 Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

 

 

"Jag var sugen på lite nytt perspektiv och att utmana mig själv"

Sist men inte minst ut under temat "Volontärer på Agenda Jämlikhet" har vi vår volontär Linnea som jobbar i Sociala Medier-gruppen och berättar om arbetområdet och sitt engagemang samt erfarenheter av att jobba hos Agenda Jämliket.

 

Hej! Jag heter Linnea och är en av Agenda: Jämlikhets grymma volontärer i Göteborg. Jag var med i första kullen volontärer som utbildades i början av året, och jag har inte ångrat en sekund av det. När jag inte volontärar (vilket betyder ganska mycket tid) så arbetar jag som kommunikatör här i Göteborg. Jag flyttade hit till Göteborg i maj, för att jag alltid drömt om Götet, och jag var sugen på lite nytt perspektiv och att utmana mig själv. Jag skulle vilja säga att det är också därför som jag ansökte som volontär i Agenda. Jag ville hitta ett umgänge i Göteborg, eftersom jag tänkte flytta dit och knappt kände någon. Och jag ville att personerna skulle ha liknande tankar och värderingar som jag. Och jag kunde inte valt ett bättre ställe. Jag har fått så mycket pepp och inspiration av alla som är med, och även lärt mig mycket om livet, mig själv och mina åsikter.

Vi är fyra härliga personer i sociala medier-gruppen. Var fjärde vecka har man ansvar över sociala medierna, främst då Facebook. Man gör peppiga, informativa och roliga inlägg - allt anpassat av vad som finns i agendan och vad man känner för. Även om man själv har ansvar den veckan så har man redaktionen att bolla idéer med eller ta hjälp av. På redaktionsmötena som vi har en kväll var fjärde vecka sitter vi i sociala medier-gruppen och pratar om vad man kan göra framöver, vad som går bra/dåligt och tankar man har. Det är en öppen miljö för frågor, stöttning och galna idéer.

Jag är som sagt en av de som har varit med från början i redaktionen med volontärer. Trots att det bara gått ett halvår så har jag fått så mycket möjligheter. Bland annat så fick jag åka med till Almedalen, i syfte att sprida Agenda: Jämlikhet som organisation och även för att få kunskap. Det var en värdefull vecka – bland annat för att jag fick träffa en av de personerna jag ser upp till – Gudrun Schyman. Jag är även en i gänget utbildningsledare som utbildar nya volontärer och finns med som stöd i deras resa. Det finns med andra ord otrolig utvecklingspotential i själva volontäruppdraget, om man vill och har tid.

Jag har arbetat med sociala medier i Agenda-redaktionen, men vill utveckla mig inom andra plan och lära mig nytt, så jag ska byta till blogg-gruppen. Det känns bra att kunna känna efter och göra det man vill. För det är ju det viktigaste som volontär – att man gör det med vilja, motivation och pepp!

 

Linnea

"Att vara volontär bjuder på många utmaningar och möjligheter"

Fortsättning på temat "Volontärer på Agenda Jämlikhet" där vi kommer presentera några av våra grymma volontärer som arbetar med olika delar av redaktionen. Vårt nästa inlägg är skrivet av Alice som jobbar i "Blogg-gruppen" på Agenda Jämliket där hon berättar varför hon engagerade sig som volontär och vad det innebär att jobba med bloggen. 

 

Hej!
Mitt namn är Alice och jag är 23 år. Jag bor och studerar i Göteborg sedan tre år tillbaka och har nyligen avslutat en utbildning inom medie- och kommunikationsvetenskap. 
Jag engagerade mig som volontär i Agenda: Jämlikhet för att jag vill arbeta med mänskliga rättigheter och jämlikhets-frågor. Som en del av Agenda får jag dels erfarenheter och meriter för framtiden och dels möjligheten att engagera mig och bidra till en faktisk förändring tillsammans med fantastiska kollegor. Det som jag var mest orolig för innan jag sökte till att bli volontär var huruvida jag skulle hinna med jobbet eller inte. Detta har som tur är inte varit något problem då arbetet är väldigt flexibelt och går att anpassa bra för att passa med den övriga vardagen! Det känns otroligt kul att få utrymme till att lägga min tid på något betydelsefullt och verka i ett större sammanhang.

Agenda Jämlikhet har tre olika arbetsområden som en kan arbeta med, där jag själv är engagerad inom “blogg-gruppen” som ansvarar för innehållet på Agendas blogg. Genom att tillsammans i gruppen arbeta fram olika bloggteman tar vi kontakt med olika organisationer och personer som skulle vara intresserade av att gästblogga hos Agenda för att berätta mer om olika initativ, projekt eller evenemang. Arbetsområdet innebär en ständig kommunikation samt att ta fram olika kommunikationsstrategier för hur olika aktörer kan kontaktas på bästa sätt. Att vara en del av blogg-gruppen ger utrymme för mycket kreativitet och nytänkande men också bra redaktionella erfarenheter!

Att vara volontär bjuder på många utmaningar och möjligheter. Förutom att lära känna grymma människor som delar ens intresse för jämlikhet så ger även volontärarbetet möjligheter till att utveckla förmågor i t.ex. strategiskt tänkande och strategisk kommunikation. Det är även ett tacksamt jobb att ha vid sidan av skola eller jobb då det inte kräver mycket av ens tid och bidrar till meriterande erfarenheter inom både redaktionellt och socialt arbete! För att vara volontär behöver man inte heller vara någon “expert” inom området. Det viktigaste är framförallt intresset för att engagera sig, dela Agenda: Jämlikhets värdegrund och självklart tycka om att fika!

 

Alice

"Agenda-redaktionen är ett perfekt ställe för den som vill jobba på ett kul och konstruktivt sätt"

Hej! Nu har bloggredaktionen kommit tillbaka från semestern och drar igång igen med ny energi och nya spännande blogginlägg! Vi inleder hösten med temat "Volontärer på Agenda Jämlikhet" där vi kommer presentera några av våra grymma volontärer som arbetar med olika delar av redaktionen. Vad gör man som volontär på Agenda Jämlikhet? Vem kan bli volontär och vilka utmaningar bjuder jobbet på? 

Först ut på temat är Anja som berättar hur det är att jobbar i "Agenda-gruppen" och ger en beskrivning av vilka arbetsuppgifter som finns för området.

 

Hej hej!

Anja heter jag, jag är 26 år och på dagarna pluggar jag en masterutbildning i kommunikation. Jag har varit med i Agenda: Jämlikhet sedan uppstarten av volontärverksamheten i februari i år och när jag ansökte var det med en förhoppning om två saker: att få utlopp för mitt engagemang i jämlikhetsfrågor och samtidigt lära mig praktiska grejer som är bra att kunna för en kommunikatör. Båda de delarna har jag fått, plus den största bonusen; Alla bra människor jag får jobba och hänga med under tiden.

Som volontär finns tre huvudsakliga arbetsområden att välja mellan: bloggen, sociala medier och agendan. Hittills har jag varit en del av agenda-gruppen och vårt ansvar är, kanske inte helt oväntat, att fylla själva agendan med innehåll. Det innebär att vi först gör en del research för att hitta evenemang och initiativ i Göteborg som på olika sätt har med jämlikhet att göra. Tillsammans försöker vi också utveckla de bästa strategierna för att letandet ska bli så effektivt och heltäckande som möjligt. I jobbet ingår även att sköta kontakten med tipsare som hör av sig via mail och sist men inte minst att publicera eventen, med text och bild, på vår webbsida.

Vi brukar dela upp arbetet mellan oss i gruppen så att en person (eller fler) ansvarar för en vecka i taget. Det finns rutiner och kommunikationskanaler som gör att det alltid går att få hjälp, svar på frågor eller bara allmän pepp från de andra. Dessutom ses vi allihop på redaktionsmötena var tredje vecka och då finns det chans att prata igenom vad som har fungerat bra och inte.

Jag tycker själv inte att det finns några egentliga nackdelar med jobbet, förutom kanske att det är lätt att bli engagerad och lägga ner mer tid än vad som var tänkt från början (om det ens räknas som nackdel?). Arbetet kräver heller inga särskilda förkunskaper och det du behöver veta får du lära dig under utbildningen.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att Agenda-redaktionen är ett perfekt ställe för den som vill jobba på ett kul och konstruktivt sätt med frågor som annars lätt kan kännas frustrerande. Dessutom finns möjligheter för den som vill att testa nya ansvarsområden eller ta egna initiativ utifrån intresse och kunskap. Låter det som något för dig så rekommenderar jag verkligen att söka, vi är väldigt peppade på att välkomna fler volontärer som vill göra Agenda ännu bättre!

 

Anja

"I en värld av orättvisor behöver vi något som får oss att tro på framtiden."

Hej alla jämlikhetskämpar! Nu är det dags för oss att dra igång med ett nytt inlägg på vårat kärlekstema. Denna veckan är det Redberg Welcome som lyfter vikten av att visa kärlek till varandra oavsett bakgrund. Redberg Welcome är ett av många fantastiska initativ för integrationen och välkomnandet av våra medmänniskor på och startades av Redbergskyrkan i Göteborg den 17 September 2015.

Redbergs welcome 1

Redbergs welcome 2

 

Jag är övertygad om att vi alla behöver platser där vi får hopp och energi. I en värld av orättvisor behöver vi något som får oss att tro på framtiden. Redberg Welcome har blivit den plats där jag fylls av hopp och kärlek. Redberg Welcome har under våren växt fram till en mötesplats för nya och etablerade göteborgare. Under hösten arbetade jag ideellt på det transitboende som tog plats i lokalerna. Då transitboendet tvingades stängas ner har vi istället skapat en mötesplats. På måndagar kan en sjunga i kören, på tisdagar delta i språkcaféet, onsdagarna bjuder på diverse aktiviteter så som konsert och quiz. På torsdagar lagar vi mat tillsammans. Vi lär oss svenska och arabiska, vi dansar och skrattar. Vi delar våra livsöden och knyter samman våra liv till någon slags fläta av hopp. Vi försöker lösa dom problem som uppstår längs vägen. Någon behöver nytt hem om en vecka, någon annan behöver hjälp med att översätta sitt CV och få en praktikplats. Tillsammans försöker vi lösa problemen. Det är helt fantastiskt vad människor kan åstadkomma tillsammans. Det är häftigt att vara del av en organisering som leder till att människors vardag faktiskt blir bättre, hoppfullare.

På Redberg Welcome fylls jag av hopp om mänskligheten. Här får jag en tro på mänskligheten, för här är medmänskligheten stor. För mig är Redberg Welcome en av få platser där det inte spelar någon roll var du är född, vem du älskar, vilken färg din hud har, vad du tror på eller inte. Det spelar liksom ingen roll. Det som spelar roll är att vi är här. Det som spelar roll är att vi vill vara tillsammans för att få hopp om att det kan bli bättre. Vi har kommit att förstå varandra. Vi har kommit på ett sätt att kommunicera trots att vi inte talar samma språk. Vi förstår varandra genom leenden, blickar, en hand på axeln och kramar. Jag ser det som att vi skapar ett gemensamt språk - en kombination av svenska, arabiska och kroppsspråk. På Karems tröja står det ”Jag har viljan”. Jag pekar på tröjan, möter hans blick och ler samtidigt som jag gör en tumme-upp. Han ler tillbaka och pekar ner på sin mobil där Google translate översatt texten på hans tröja. Han har viljan, vi har viljan. Vi har viljan att bygga upp ett samhälle där kärlek och respekt är grunden.


På Redberg Welcome har jag träffat några av mina närmsta vänner. Peshawa som lyser upp hela min värld med sitt leende och fina energi. Malin som är klokast och roligast i min värld. Sarah med sitt skratt. Sofias hjälpsamhet. Laura med sin livlighet. Ali sjunger som vanligt, klappar i otakt och får leenden att sprida sig bland oss. Lillemor är inte sen med att dansa med. Ahmad med sina kloka ord. Anders med sina fantastiska idéer. Sanna och Per som öppnat upp sina hjärtan för oss. Lovisa som bjuder på sig själv. Sarah som löser alla problem. Frida som utstrålar den varmaste energin. Farah som lyser upp min värld med sitt skratt. Mohamed med sin ömhet. Karem med sin busiga och mjuka blick. Anmars levande ögon och underbara skratt. Firas mjuka och kärleksfulla kramar. Vi har kommit att bli en familj, och den bara växer sig starkare och större. Saken är den, utan den här mötesplatsen hade jag aldrig haft möjligheten att träffa dessa fantastiska människor. Utan deras existens i mitt liv hade mitt liv varit fattigare. Jag fylls av hopp och kärlek tack vare dom. Tillsammans gör vi vår värld bättre. Vi kom alla från olika platser i världen, vi möts på en plats som har blivit en av de finaste platser jag vet. Redberg Welcome ger mig möjligheten att möta fantastiska människor som kommit till mötesplatsen på olika sätt.


Det är dagen efter Prideparaden i Göteborg. Jag pratar med Peshawa och berättar om hur jag dansat och sjungit med tusentals människor iklädda regnbågens alla färger. Prideflaggor vajar i Göteborg och jag önskar så att han kunde dela dagen och glädjen med mig. Men han var för ett par veckor sedan tvungen att resa tillbaka till Irak för att hand om hans syskon. Han tvingades att återvända till ett land han flydde ifrån för att han enligt lag inte får vara den han är, där han inte får älska den han vill. Världens orättvisor blir så påtagligt sjuka när vänner utsätts för dom. Det är sjukt att han behövde gå i tre månader för att komma till Sverige från Irak. Det är sjukt att han fängslades och torterades på vägen hit. Det är sjukt att han utan problem kan köpa en flygbiljett från Arlanda till Erbil, men inte en återresa. Det är sjukt att en återresa möjligtvis är omöjlig. Vi lever på hoppet nu. Om att Peshawa kan komma tillbaka till Göteborg och Redberg Welcome igen. Vi måste tro att det kommer hända, annars går vi sönder. Tills den dagen kommer jag möta mina vänner på Redberg Welcome för att fortsätta ha en tro på världen, för mina vänner där ger mig energi att kämpa för en bättre värld. Världens orättvisor är sjuka men jag är övertygad om att kärlek är det rätta sättet att förändra världen till en bättre. Jag är övertygad om att förändring sker i mötet mellan människor. Vi är alla olika, därför är vi lika.

Redbergs welcome 3

 

Inlägget är skrivet av Sofia Skoglund, aktiv inom Redberg Welcome.

Agenda: Jämlikhet - två nya tjänster i Stockholm!

Agenda: Jämlikhet finns i dagsläget i Göteborg och i Malmö. Nu har föreningen fått finansiering för att starta och etablera Agenda: Jämlikhet Stockholm. Därför söker vi nu två personer till tjänsterna som projektledare (50%) respektive samordnare (75%) för Agenda: Jämlikhet Stockholm. Läs annonserna noggrant och glöm inte att specificera i din ansökan vilken av tjänsterna du söker. Först presenterar vi projektledartjänsten - och längre ner samordnartjänsten. 

Sista ansökningsdag för båda tjänsterna är 20 juli - men vänta inte med din ansökan - vi har intervjuer löpande. 

Projektledare, Agenda: Jämlikhet Stockholm 

Arbetsgivare: Agenda: Jämlikhet (ideell förening) 
Titel: Projektledare, Agenda: Jämlikhet Stockholm
Ort: Stockholm
Anställningsform: Projektanställning 
Omfattning: 50%
Sista ansökningsdag: 2016-07- 20
Intervjuer: Hålls löpande till och med 12 augusti (främst över Skype) 
Start: 2016-09-01 eller enligt överenskommelse. Slut 2017-03-31 med chans till förlängning. 

Är du en person som gillar att driva projekt? Trivs du i rollen att ta ansvar, arbeta strukturerat mot tydliga mål och tycker du det är spännande att arbeta med organisationsutveckling? Då kanske du är den nya projektledaren för Agenda: Jämlikhet Stockholm! 

Agenda: Jämlikhet är en eventkalender för personer som är intresserade av jämlikhetsfrågor och som skulle vilja engagera sig. Hemsidan skapar en överblick över alla lokala events och organisationer som arbetar med olika jämlikhetsfrågor i staden, och gör det enklare för människor att engagera sig i de frågor som de brinner för. Agenda: Jämlikhet gör det också enklare för alla de organisationer, grupper och nätverk som finns att utbyta erfarenheter och starta nya samarbeten för att stärkas i sitt jämlikhetsarbete. 

Vi söker nu en projektledare för att starta upp Agenda: Jämlikhet i Stockholm. Projektledaren kommer leda arbetet och arbeta tätt tillsammans med en lokal samordnare med att starta upp och driva projektet lokalt, lansera sidan sthlm.agendajamlikhet.se och sprida sidan. 

Agenda: Jämlikhet Stockholm finansieras med ekonomiskt stöd från Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor, MUCF genom den nationella föreningen Agenda: Jämlikhet som har sitt huvudsäte i Göteborg. 

Beskrivning av tjänsten - kvalifikationer och arbetsuppgifter 

Projektledaren kommer arbeta tätt tillsammans med samordnaren i att starta upp och driva projektet. Projektledaren har det övergripande ansvaret för projektadministration och ledning, återrapportering till styrelsen och stödjer samordnaren i det dagliga arbetet med projektet. Projektledaren har även ansvar för att starta upp och driva en styrgrupp för att skapa lokal förankring och etablering för projektet och Agenda: Jämlikhet som organisation. 

Kvalifikationer

Arbetet med att etablera Agenda: Jämlikhet i Stockholm kommer innebära kontakt med en stor mängd organisationer och personer. Därför är det viktigt att du har god organisationsförmåga och kan arbeta med att systematiskt dokumentera kontakter, för att kunna följa upp dessa och skapa transparens inom organisationen.  Då kontakten med styrelsen som är arbetsgivare huvudsakligen sker på distans är det av stor vikt att du är självständig i ditt arbetssätt och har god kommunikationsförmåga.

Du har:  

- Universitetsutbildning inom medie- och kommunikation, samhällsvetenskaplig utbildning eller motsvarande kunskaper. 
- Erfarenhet av projektledning inom ideell organisation eller annat, inklusive ansvar för budget, bokföring och annan projektadministration.  
- Erfarenhet av praktiskt arbete med jämlikhetsfrågor så som till exempel antirasism, könsidentitet, social och ekonomisk utsatthet, jämställdhet, sexualitet, funktionsvariation och tillgänglighet. 
- Erfarenhet av arbete inom civilsamhället och frivilligorganisationer som anställd eller volontär. 
- Erfarenhet av att hålla workshops, utbildningar och/eller processleda grupper.
- Erfarenhet av att ha arbetat med marknadsföring inklusive sociala medier. 
- Erfarenheter av att arbeta med att bygga nätverk och skapa samarbeten. 

Det är meriterande om du har: 

- Erfarenhet av arbete med organisationsutveckling.
- Nätverk och kunskaper om Stockholms lokala jämlikhetsrörelser. 
- Erfarenhet av att använda nätet som verktyg för organisering. 

Som person är du: Självständig, initiativtagande, strukturerad, kommunikativ, idérik och nyfiken på olika människor

Arbetsuppgifter 

Projektledning och projektadministration

- Ansvar för projektstyrning, utveckla strategier för projektets genomförande och att arbeta för att nå utsatta projektmål utifrån syfte och projektplanens aktiviteter. 
- Dokumentera projektet och löpande rapportera till samverkanspartners, styrelse och finansiärer.

Ansvar för medarbetare och engagerade

- Jobba nära samordnaren och stötta upp i det dagliga arbetet.
- Ta ett övergripande ansvar för samordnaren, volontärer och styrgrupp för att skapa en bra arbetsmiljö lokalt i Stockholm. 
- Planera och genomföra löpande arbetsplatsträffar, APT-möten där styrelsen bjuds in. 
- Ha kontakten med webbutvecklarna som bygger sthlm.agendajamlikhet.se 

Organisationsetablering 

- Utveckla marknadsföringsstrategier för att sprida Agenda: Jämlikhet
- Starta upp nya samarbeten för att sprida Agenda: Jämlikhet till fler intresserade privatpersoner. 
- Ta fram rutiner för hur Agenda: Jämlikhet på sikt kan etableras i hela Stockholm. 

Ansvar för projektet styrgrupp 

- Identifiera potentiella styrgruppsmedlemmar utifrån projektets mål och syften och samverkanspartners. 
- Rekrytera styrgruppen
- Planera och genomföra möten med styrgruppen
- Dokumentera styrgruppens arbete för att kunna integrera kunskapen och erfarenheterna i organisationens framtida projekt. 

Att tänka på när du gör din ansökan 

Läs arbetsbeskrivningen och kvalifikationerna som krävs, samt är meriterande, noggrant. Fokusera på att ge exempel på arbetslivserfarenhet, initiativ och annat (betalt eller obetalt) som visar hur du uppfyller kvalifikationerna och de olika delarna av tjänsten.  Ditt brev bör inte vara längre än en a4. 

För att göra ansökan maila ditt CV och ditt personliga brev till info@agendajamlikhet.se  OBS! Skriv vilken tjänst du söker i ämnesraden i ditt mail. 

________________________________________________________________________

Samordnare, Agenda: Jämlikhet Stockholm 

Arbetsgivare: Agenda: Jämlikhet (ideell förening) 
Titel: Samordnare, Agenda: Jämlikhet Stockholm
Ort: Stockholm
Anställningsform: Projektanställning 
Omfattning: 75%
Sista ansökningsdag: 2016-07-20
Intervjuer: Hålls löpande till och med 12 augusti (främst över Skype) 
Start: 2016-09-01 eller enligt överenskommelse. Slut 2017-03-31 med chans till förlängning. 

Är du en person som gillar tanken på att göra det enklare för folk att engagera sig? Gillar du att ta kontakt med nya människor och är du peppad på att jobba med frågan hur olika grupper och organisationer kan samverka för att skapa ett mer jämlikhet samhälle? Då kanske du är den nya samordnaren för Agenda: Jämlikhet Stockholm! 

Agenda: Jämlikhet är en eventkalender för personer som är intresserade av jämlikhetsfrågor och som skulle vilja engagera sig. Hemsidan skapar en överblick över alla lokala events och organisationer som arbetar med olika jämlikhetsfrågor i staden, och gör det enklare för människor att engagera sig i de frågor som de brinner för.  Agenda: Jämlikhet gör det också enklare för alla de organisationer, grupper och nätverk som finns att utbyta erfarenheter och starta nya samarbeten för att stärkas i sitt jämlikhetsarbete. 

Vi söker nu en samordnare för att starta upp Agenda: Jämlikhet i Stockholm. Samordnaren kommer arbeta tillsammans med projektledaren i Stockholm med att starta upp och driva projektet lokalt, lansera sidan sthlm.agendajamlikhet.se och sprida sidan.

Agenda: Jämlikhet Stockholm finansieras med ekonomiskt stöd från Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor, MUCF genom den nationella föreningen Agenda: Jämlikhet som har sitt huvudsäte i Göteborg. 

Beskrivning av tjänsten - kvalifikationer och arbetsuppgifter 

Samordnaren kommer arbeta tätt tillsammans med projektledaren med att starta upp en volontär-redaktion för Agenda: Jämlikhet Stockholm och förbereda lanseringen av sthlm.agendajamlikhet.se som planerats till början av december 2016.  Därefter är samordnarens främsta uppgift att marknadsföra sidan och projektet lokalt i Stockholm samt att samordna volontärgruppen. 

Kvalifikationer

Arbetet med att etablera Agenda: Jämlikhets hemsida och volontärgrupp kommer innebära kontakt med en stor mängd organisationer och personer. Därför är det viktigt att du har god organisationsförmåga och kan arbeta med att systematiskt dokumentera kontakter, för att kunna följa upp dessa och skapa transparens inom organisationen. 

Du har:  

- Universitetsutbildning inom medie-, kommunikation, samhällsvetenskaplig utbildning eller motsvarande kunskaper. 
- Erfarenhet av praktiskt arbete med jämlikhetsfrågor så som antirasism, könsidentitet, social och ekonomisk utsatthet, jämställdhet, sexualitet, funktionsvariation och tillgänglighet. 
- Erfarenhet av arbete inom civilsamhället och frivilligorganisationer som anställd eller volontär. 
- Erfarenhet av att ha arbetat med marknadsföring inklusive sociala medier. 
- Erfarenheter av att arbeta med att bygga nätverk och skapa samarbeten
- Erfarenhet av att hålla workshops, utbildningar och/eller processleda grupper.

Det är meriterande om du har: 

- Erfarenhet av att rekrytera och samordna volontärer eller liknande.
- Nätverk och kunskaper om Stockholms lokala jämlikhetsrörelser 
- Erfarenhet av att använda nätet som verktyg för organisering.

Som person är du: Självständig, initiativtagande, strukturerad, kommunikativ, idérik och nyfiken på olika människor. 

Arbetsuppgifter

Samordna organisationer

- Göra en inventering/lista på organisationer, grupper och nätverk som jobbar med olika jämlikhetsfrågor i staden -
- Kontakta och bjuda in till informationsmöten för att få organisationer att ansluta sig till sidan
- Uppdatera hemsidan med information innan lansering
- Upprätthålla och förvalta de kontakter som har tagits 
- Göra satsningar för att ytterligare organisationer ska ansluta sig
- Arbeta med löpande utvärderingar och riktade strategier för att skapa en bred representation av olika jämlikhetsfrågor och organisationsformer som Agenda: Jämlikhet står för

Redaktion och volontärer

- Fungera som redaktör för hemsidan och fylla den med innehåll innan lansering
- Rekrytera och utbilda volontärer
- Leda volontärerna i redaktionen av hemsidan
- Arbeta för att hemsidans innehåll ska vara av god kvalitet och stötta upp redaktionsarbetet om det behövs
- Fungera som stöd för volontärerna och se till deras intressen 
- Arbeta för att skapa en stabil volontärgrupp där volontärer kan trivas och utvecklas

Spridning och marknadsföring 

- Utveckla marknadsföringsstrategier för att sprida Agenda: Jämlikhet
- Arrangera lanseringsfest
- Skriva och publicera texter så som pressmeddelanden, nyhetsbrev etc
- Uppdatera sociala medier 
- Arbeta med användarstatistik från olika kommunikationskanaler för att utvärdera och förbättra marknadsföringsstrategier 
- Genomföra sociala medier kampanjer 

 

Att tänka på när du gör din ansökan 

Läs arbetsbeskrivningen och kvalifikationerna som krävs, samt är meriterande, noggrant. Fokusera på att ge exempel på arbetslivserfarenhet, initiativ och annat (betalt eller obetalt) som visar hur du uppfyller kvalifikationerna och de olika delarna av tjänsten.  Ditt brev bör inte vara längre än en a4. 

För att göra ansökan maila ditt CV och ditt personliga brev till info@agendajamlikhet.se  OBS! Skriv vilken tjänst du söker i ämnesraden i ditt mail. 

Frågor? 

Tveka inte att kontakt oss om du har några frågor eller funderingar!

Anna Lindeborg, grundare och projektledare : anna@agendajamlikhet.se  070-8338238 

Nora Oleskog Tryggvason, grundare och projektledare, nora@agendajamlikhet.se  , 076-2624120

 

 

Boktips tema Kärlek - del I

Med sommar och semester finns det förhoppningsvis mer tid för läsning. Vi bad barn- och ungdomsbibliotekarie Carolina Dennisdotter på Mölnlycke bibliotek om tips på böcker på kärlekstemat och fick en hel drös. Del I innehåller en bilderbok, en barnbok, en ungdomsbok och en serieroman!  

Välkommen Tango av Justin Richardson och Peter Parnell, bilderbok 
Ljuvlig bilderbok om två hanpingviner som så gärna vill ha ett eget ägg att ta hand om vilket de visar genom att bygga rede och ruva på stenar tills de får ett övergivet ägg att ta hand om.  Boken är baserad på en sann händelse från Central Parks zoo och lyckades få moralpredikanterna i USA att gå i taket - boken ligger i topp på listan av böcker som förbjudits på USA:s bibliotek. 

tango

Blompojken av Elias Stjärne Ericson, barnbok
De andra är stora och starka - till och med föräldrarna säger att han måste säga ifrån men Blompojken är inte stor och inte stark utan bra på andra sätt. En liten lågmäld berättelse om att vara fin och bra som man är och att hitta sin egen väg. 

blompojken

Det händer nu av Sofia Nordin, ungdomsbok 
Att bli kär är förvirrande men osäkerheten blir ännu större när det är bästa kompisen Sigrid som Stella faller för. Om att inte kunna låta bli att närma sig men samtidigt vara skräckslagen över hur det ska tas emot. Om den första spirande kärleken i härlig högstadiemiljö.

dethändernu

Cowgirls av Karolina Bång, serieroman
En alternativ västernmiljö med bara kvinnor, cowgirls som dansar linedance, spelar banjo, åker tåg mitt i natten och andra västerninspirerade aktiviteter. Framförallt har de otroligt mycket sex i de här serienovellerna och läsaren får exempelvis tips på vad man ska tänka på om man vill ha trekant eller hur man gör sin egen strap-on.

cowgirls

Ett arbete som slutar i en regnbågsfärgad fest!

 

volontärer

Foto: Ambjörn Thorhard

Jag heter Hannah och är en av platscheferna på West Pride – Göteborgs Pride-festival. I år är festivalen 8-12 juni och arbetet börjar redan någon månad efter förra årets festival. Det är mycket som ska planeras och läggas in i tidsplaner så att inget glöms bort. Tillsammans med en kontaktperson på kansliet läggs arbetet upp, och ju närmre det kommer festivalen desto mer självständiga är vi. Det kanske låter som ett tufft och hårt arbete, jag ska inte ljuga och säga emot, men det ger så enormt mycket tillbaka. Jag älskar att kämpa för mina och mina medmänniskors rättigheter. Det är så viktigt att synliggöra hbtq-personer i samhället, inte bara under festivalveckan! Vi har kommit en bra bit i kampen för våra rättigheter, men vi har en lång väg kvar.

Under festivalveckan fylls Göteborg av färg och fest, konserter och föreläsningar. Men allt är inte fart och flärd, vi är väl medvetna om att det inte bara är en regnbågsdans att befinna sig inom hbtq-spektrat. Bland våra 250 programpunkter finns seminarier som handlar om bland annat asylsökande hbtq-personer, hur vithetsnormen påverkar samhället och hur sjukvården bemöter transpersoner.

Mitt ansvarsområde är Regnbågsredaktionen, vars uppgift är främst att dokumentera West Pride. Vi är ungefär 10 platschefer som har olika ansvarsområden som till exempel paraden eller infocentrum. Tillsammans med styrelsen, kansliet, våra medlemmar och alla volontärer har vi ansvaret att göra Göteborgs färggladaste festival så bra vi bara kan! På redaktionen har jag ansvar för att det fotograferas och skrivs om det som händer under festivalen. Ungefär 30 volontärer jobbar på redaktionen, och deras uppgift är att dokumentera programpunkter, festligheter och hänget i Regnbågsparken med mera.

En vanlig dag under West Pride:

09:00 Startar dagen, åker till redaktionen och ser vad som skrivits om festivalen under natten. Kollar våra sociala medier om vi fått meddelanden eller omnämningar

09:30 Första omgången volontärer kommer in, de får sina uppgifter och beger sig ut på sina uppdrag

10:00 Dagens samråd, det vill säga mötet för alla platschefer och kansliet, där vi berättar om det hänt under föregående dag eller kommer hända något särskilt inom våra områden

11:00 Ser till att redaktionen flyter på, ändrar runt i volontärsschemat så det passar alla

12:30 Går till Regnbågsparken (Bältesspännarparken) och äter lunch, njuter av alla människor och insuper atmosfären

13:30 Nästa omgång volontärer kommer till redaktionen, de som hade tidigare pass kanske jobbar även detta. Andra volontärer sitter och skriver på sina texter, eller väntar på att få sina minneskort från kamerorna tömda

15:00 Försöker komma iväg på någon programpunkt så jag får uppleva festivalen som besökare

17:00 Tillbaka på redaktionen, stöttar upp med exempelvis korrekturläsning, publicering av blogginlägg och annat som behövs göras

17:30 Tredje omgången volontärer får sina uppgifter, vi som inte kan lämna redaktionen (bildredaktörer och textredaktörer) jobbar vidare med att publicera de foton och texter vi fått av volontärerna

18:30 Dags för kvällsmat, men kan inte gå ifrån redaktionen. Någon från området samband&logistik kör ut mat till oss

19:00-21:30 Volontärer kommer in i omgångar, vissa som ska täcka senare punkter (exempelvis fester) får sina uppgifter. Album med bilder från dagen publiceras på Facebook. Tips inför morgondagen läggs upp i sociala medier

22:00 Redaktionen stänger, jag försöker gå hem men fastnar i stämningen i Regnbågsparken och hänger där tills ögonen nästan faller ihop

23:30 Äntligen hemma, och längtar redan till nästa dag!

Läs mer om West Pride på vår hemsida och gilla oss på Facebook. Happy Pride!

Hannah

/Hannah Pontén, West Pride 

"Så kläckte de idén ´Framtidens blodgivare borde finnas bland motionslöparna, vi startar ett motionslopp'"

En ny vecka med nya tag, vilket också innebär ett nytt inlägg på vårt bloggtema "Rörelse för jämlikhet"! Denna veckan har Agenda:Jämlikhet intervjuat Ulrika Ljung som pratar om det fantastiska intiativet Blodomloppet, ett motionslopp som engagerar människor att rädda liv!

 

Blodomloppet löpare

 ST: Flera människor som springer i blodomloppets motionslopp


Vem är du och vad gör du?

Ulrika Ljung, kommunikatör Droppen Blodgivning och ordförande Blodkommunikation Sverige


Hur startades blodomloppet?

Blodomloppet startade 1993. I Göteborg precis som på många andra ställen hade Blodcentralen behov att nå nya målgrupper som givare. En dag när Blodcentralens Lonja Ek och reklambyrån Connexxions Anneli Matejka möttes, så kläckte de idén ”Framtidens blodgivare borde finnas bland motionslöparna, vi startar ett motionslopp". Egentligen en självklar kombination. Motionslöpare är friska, borde vara intresserade att ge blod – och just de grupperna ville Blodcentralerna ha i sin givarbank. Idé blev tanke, och tan

ke blev handling. Snart därefter hade reklambyrån skapat grunden i konceptet – ivrigt påhejade av Blodcentralen i Göteborg. Göteborg tog kort därefter kontakt med Stockholm. Första loppet genomfördes 1993 i Göteborg och Stockholm och lockade cirka 1 500 deltagare.

Läs mer om historia på:
http://blodomloppet.se/om-blodomloppet/historia/


Vad har ni för mål/drömmar med initiativet och hur ser framtiden ut för loppet?

Flera av målen är redan nådda, loppet har funnits i över tjugo år och har vuxit från två orter med 1 500 deltagare till femton orter och över 100 000 deltagare. Genom evenemanget rekryteras nya blodgivare, redan etablerade blodgivare uppmärksammas och kunskap/kännedom om blodgivning sprids. Dock behöver vi förvalta det vi redan har genom evenemanget, hålla samma goda standard men också följa med i utvecklingen för att kunna fortsätta vara konkurrenskraftiga i och med att fler motionslopp startas. Blodomloppet är ett av Sveriges största motionsarrangemang och bland annat genom sitt unika syfte, samarbetet mellan blodcentraler, idrottsföreningar, sponsorer och volontärer så tror vi att evenemanget kommer kunna växa och utvecklas ännu mer.

 

Vilken kändis/förebild skulle ni vilja ha med i loppet?

Vi välkomnar alla kända profiler/förebilder som har ett gott syfte att medverka i evenemanget, som kan hjälpa oss att sprida budskapet genom sitt engagemang/ambassadörskap. Vi har redan nu ett flertal lokala ambassadörer som engagerar sig; Martin Stenmark i Örebro, Djurgården Hockey i Sthlm, Mats Näslund i Skåne, Bissen Larsson i Västerås, Karolina A Höjsgaard i Borlänge, Yannick Tregaro i Göteborg m.fl.

 

Blodomloppet gruppbild

ST: Fyra personer i turkosa tröjor som ler

"Ingen behöver kunna spela fotboll sedan innan utan fokus ligger på att en vill"

Temat Rörelse för jämlikhet fortsätter, i takt med att initiativen växer. Agenda: Jämlikhet har fått möjlighet att ställa tre frågor till Ida Bergström, kvinnan som alldeles nyligen startat ett fotbollslag; separatistiskt för kvinnor och transpersoner.

fotboll

Vem är du och vad sysslar du med?

Jag heter Ida, är mamma, partner, socialarbetare och grillfantast.

Hur kom du på idén till fotbollslaget?

Jag behöver, som de flesta andra, röra på mig och köpte för ett år sen mitt livs kanske 24:e gymkort. Det slutade som de föregående 23 gångerna, trots ny outfit, med att jag tappade lust och motivation och slutade gå dit. Jag behöver ha kul, det är den enda drivkraften jag kan tänka mig egentligen. Så en fredag för någon månad sedan satt jag på en utbildning för mitt jobbs räkning, och de behövde en frivillig som ville ställa upp och prata om en verklig förändring hen ville göra i sitt liv (i mitt fall, börja träna och framför allt att fortsätta träna). Jag räckte upp handen och satte mig offentligt för en terapisession.

Sessionen mynnade ut i att jag i pausen slängde ut en förfrågan på Facebook och undrade om jag kände fler som ville börja spela fotboll. Redan innan kursen drog igång igen hade jag fått napp, en av de andra kursdeltagarna var sugen. Vi spånade snabbt ihop hur vi tänkte oss att laget skulle se ut och kom fram till att Kvinns och transpersoner var de som var välkomna och att ingen behöver kunna spela fotboll sedan innan utan fokus ligger på att en vill. Gruppen har nu växt sig stor och vi hade sist jag kollade 105 medlemmar, tyvärr verkar de flesta mest vara supportrar och inte så många som faktiskt kan/vill spela men jag tänker och hoppas att det kommer att lossna framöver.

Vad är ert största mål och hur ser framtiden ut för laget om du får drömma?

Vårt mål just nu är att få ihop tillräckligt många spelare för att kunna anmäla vårt lag till Korpen. Och ska jag se än mer långsiktigt så vore det naturligtvis underbart om Korpen utvecklades till att ha mixade serier där kön är sekundärt. När vi anmäler vårt lag kommer vi att hamna i en herr-serie pga att flera personer i vårt lag har manliga personnummer. Det finns alltså i nuläget ingen egen serie för lag med blandade personnummer.

Hur går en till väga om en skulle vilja vara med och spela med er?

Vi är som sagt just nu lite kort om folk som verkligen har möjlighet att engagera sig, dvs komma på träning regelbundet. Så skulle en vara trans eller kvinnperson och intresserad av att hänga med andra bra människor som har varierad fotbollstalang så är en så himla varmt välkommen att gå in på Facebook och söka efter Kvinns o Trans i Fotboll Korpen så lägger någon av oss till dig i gruppen.

Vi har som flest varit sju personer på träning. Vanligtvis tränar vi på Gamlestadens spontanidrottsplats men denna träning ägde rum efter lite grill på en innegård. Inte så tokigt det heller.

fotbollslag

 

 

 

 

Asylstafetten - en värld som vi vill ha den

På det första planeringsmötet för årets Asylstafett pratade vi om vad som var syftet med stafetten. Vi kom på väldigt många, men ett av syftena var att vi under ett par veckors tid ville skapa en värld så som vi vill att världen är. En värld utan gränser, där vänskap kan växa fram oberoende av var i världen en kommer ifrån. Här kommer Sajads, Annikas och Felix berättelse om ett sådant mikrokosmos som växte fram under asylstafetten 2014.

Flaggor

Sajads berättelse om asylstafetten 2014

2014 hade jag precis kommit till Sverige och när jag började gå stafetten kunde jag varken prata svenska eller engelska. Trots det fick jag under de veckorna vi vandrade jättemånga nya vänner. När en vandrar blir det som att asylstafetten blir en enda stor familj. Man äter tillsammans, man sover på samma golv och man går långt tillsammans varje dag. En av vännerna jag fick var Felix. I Afghanistan hade jag en stor släkt med många barn som jag brukade passa och leka med, men när jag kom till Sverige blev jag väldigt ensam och saknade mina småkusiner. Felix var 2014 tre och ett halvt år och påminde mig om barnen som jag saknade, och vi blev snabbt väldigt nära vänner. Idag är vi fortfarande vänner och om vi inte ses på några veckor saknar jag honom mycket. I Sverige är ensamheten och alla jobbiga minnen det svåraste att bära på, men när jag är med Felix glömmer jag allt som är svårt. Tack vare Asylstafetten fick jag ett stort nätverk med både svenska och afghanska vänner, och något jag märkt är att mina afghanska vänner är annorlunda här i Sverige. Alla hjälper till och vill engagera sig i frågor som känns viktiga. För mig är det som Asylstafetten står för, en humanare flyktingpolitik och en värld utan gränser, en sådan fråga.

Felix

Annikas berättelse om asylstafetten 2014

Jag gick Asylstafetten första gången 2013 och det var på samma gång en fantastisk och fruktansvärd upplevelse. Fantastisk för att jag fick uppleva ett sammanhang där människor oberoende av var i världen de kom ifrån vandrade tillsammans och delade mat, golv att sova på, skavsår på fötterna efter långa dagars vandring och en längtan efter en bättre värld. Fruktansvärd för att jag fick ta del av mina nya vänners berättelser om flykt och det utanförskap som följt i Sverige efter flykten. Året därpå valde jag att gå en hel vecka med stafetten, och tog med mig min treåring Felix i en bärryggsäck. Jag tränade innan och konstaterade att jag klarade att vandra en hel dag med honom på ryggen. Under veckan bar jag honom dock knappt tio minuter i sträck. Felix vandrade från rygg till rygg och jag fick en känsla av att jag äntligen förstod vad uttrycket "it takes a village to raise a child" betydde. Felix fick lika många vänner som jag den veckan, men en vän fick han för livet; Sajad. Första dagen bar Sajad Felix sent på eftermiddagen och Felix somnade mot hans axel. I två timmar gick Sajad med armen utsträckt för att Felix skulle sova så skönt som möjligt. Felix brydde sig inte alls om att Sajad inte pratade samma språk, det gick så bra att kommunicera ändå. De närmsta dagarna var det Sajad han sprang till när han ramlat, när hans mamma inte lät honom få som han ville eller han helt enkelt ville busa en stund. Än idag är de oskiljaktiga, och har de inte setts på ett par veckor saknar han honom och vill att vi ska ses. Asylstafetten blev en skärva av världen så som jag vill ha den, med vänskap och solidaritet över gränser, där vi alla tar hand om varandras ungar och uppfostrar dem med kärlek.

Information om Asylstafetten

Asylstafetten är en manifestation för en humanare flyktingpolitik som i år går av stapeln för fjärde gången. Manifestationen består i att en grupp människor går från Malmö till Göteborg med stopp i många större och mindre orter på vägen. Vi går förbi två förvar: det i Åstorp och det i Kållered. I varje ort vi passerar håller vi en manifestation för en humanare flyktingpolitik. En kan komma och vandra med oss hela vägen, ett par dagar eller bara en timme. Vi avgår från Malmö den 10/7 och är framme i Göteborg den 28/7. Tidigare år har vi gått från Malmö till Stockholm (2013), Malmö till Almedalsveckan på Gotland (2014) och Malmö till försvaret i Åstorp (2015). Följ oss gärna på Facebook!   

//Annika Nilsson och Sajad Hojati

Droganvändarnas ”Mamma”

Efter explosionen vid säkerhetspolisen i tisdags, där 100-talet människor dödades beräknar människor att talibanerna håller sig lugna en tid, eftersom de nu har gjort sig påminda igen. Hur lång den tiden blir vet dock ingen. Jag är i Afghanistan för att ta del av hur de arbetar med HIV-prevention och hur situationen kring aids ser ut här i frågan. En viktig del i förebyggande arbetet är genderperspektivet. Trots säkerhetsproblematiken som vi får i media i Sverige finns det ett liv som i första anblick påminner om en normalsituation. Men det finns många olika säkerhetsaspekter. Jag har mött Leila Haidari här i Kabul, som arbetar med stöd till droganvändare, mestadels heroinister. Vid tiden före solnedgången kommer de flickor och kvinnor fram som är drogberoende och samlas med de pojkar och män som redan är vid den speciella bron i västra/centrala Kabul.

Denna bro är en central plats för droghandel och användande för ca 3000 personer. Polisokhta, som platsen heter, är lite som en by under jord och en hel del människor sover även under denna bro, inte bara delar kanyler med varandra. Hit kommer Leila ett par gånger om dagen och de kallar henne för ”mamma”. Hennes arbete består i att försöka få så många som möjligt att sluta använda drogerna, avgifta dem, bedriva en Anonyma Narkomaner-samtalsgrupp och efter avgiftningen ge personerna möjlighet till volontärarbete och sedan arbete med restaurangverksamhet, matt-tillverkning och andra typer av hantverk, vars inkomster går till att driva runt verksamheten. Hon säger att hon inte får några medel från regeringen och stöd försvann för delar av verksamheten då utländska organisationer lämnade Afghanistan. När de hade testningsverksamhet tidigare var en av tio HIV-positiva och två av tio var smittade med hepatit B eller C.

Leila Haidari

Leila är en energisk person och hon kommer till vårt möte på restaurangen precis efter att ha haft en samtalsgrupp. Vi sitter på terrassen och solen skiner gott i den annars så friska Kabul-luften. Det obligatoriska téet kommer fram och jag är glad att de inte gör som i Kurdistan; redan blandat i ett halvt kilo socker. Hon säger att det är en ojämn kamp mot drogerna, eftersom produktionen och tillgången på dem vida överstiger den hjälp människor kan få för att bli av med drogberoendet eller den information som finns för att informera de många analfabeterna (flest kvinnor) om drogernas skadeverkningar.

Leila är, vad man i Sverige skulle benämna, en stark kvinna som är engagerad och tror att det går att skapa förändring. Hon hör till Hazarerna, en av de fyra största etniska grupperna i Afghanistan, som i mångt och mycket har särbehandlats negativt beroende på att de flesta är Shiamuslimer och majoritetsbefolkningen är Sunni. Efter vårt nära två timmar långa samtal skyndar hon vidare till nästa syssla och när vi precis ska skiljas åt stannar hon till och säger med en varm röst; ”tack för att du ser vad jag gör, det betyder mycket”, så försvinner hon iväg.

Tristan Troby
Kabul, Afghanistan 160425

Jämlik Rörelse med syfte att undvika Onödig Ohälsa

   Skol DM

ATT fysisk aktivitet är viktigt för alla människor, det vet vi. Hälsa och välmående är viktiga ingredienser sett till meningsfullheten i varje individs olika livssammanhang.

”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaro av sjukdom eller svaghet” (WHO:s hälsodefinition)

Detta gäller såklart alla människor, även personer med funktionsvariationer. Verkligheten för målgruppen ser dock tyvärr inte alltid ut så.

Att ”Varje barn har rätt till lek, vila och fritid” samt att ”Ett barn med funktionsvariation har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör ett aktivt deltagande i samhället” talar bl.a. Barnkonventionen om. Med andra ord borde det vara alldeles självklart att alla också ges möjligheten till ett fysiskt aktivt liv.

Varje dag får vi inom Parasporten till oss indikationer om att så inte är fallet. Ohälsotalet för personer med funktionsvariationer är onaturligt högt, inte bara sett till graden av funktionsvariationer utan även en rad andra påverkansfaktorer och den fysiska inaktiviteten hos dessa personer. Faktorer som vi tillsammans kan göra något åt. Vi inom Parasporten kan, vill och gör skillnad!

Vetskapen att vår Parasportverksamhet gör skillnad, att idrotten och den fysiska aktiviteten för personer med funktionsvariation ger resultat vet vi. Det ger resultat som i sin tur skapar starka individer som i sin tur blir ytterligare resurser i samhället. Enskilda individer som mår bättre i sin vardag är vår främsta drivkraft som Idrottskonsulenter på Parasport Göteborg. Det är vinstutdelningen i vårt dagliga arbete. Kan vi sedan genom vår- och våra paraidrottsföreningars kompetens, kunskap och inspiration vända de negativa ohälsotalen till en ren kapitalsamhällelig vinst – då är vi mer än gärna en bidragande faktor till det också såklart!

Allt ovan skrivet kan te sig torrt och väl byråkratiskt ibland, men när en rent praktiskt ”på golvet” arbetar med det, så blir det kul – riktigt KUL! Ett lysande exempel på detta är ett arrangemang som vi på Göteborgs Parasportförbund årligen organiserar och genomför: Skol-DM i Friidrott för personer med någon funktionsvariation! 100-tals elever från grund- och särskolor i Göteborg med kranskommuner deltar i en heldagsutformad rolig aktivitet. Måndagen den 9 maj går årets tävling av stapeln på Angereds IP.

höjd

Detta är såklart bara en i raden av Paraidrottsarrangemang som vi är med och anordnar (aktiviteter som alla i närområdet bör ta del av, både som åskådare och som deltagare!) För att nämna några: ATG Olympiatravet finalen på Åby 30/4, IFK Göteborgs Engergikicken 10/5, Special Varvet 20/5, Special Olympic Games 3-5/6, Amputee Camp, Hisingensaktivitetsdag och Kim Källström Trophy Cup. Att vara olika aktörer till gagn i arbetet med att främja hälsa för målgruppen ÄR av vikt. Det är ett ständigt pågående och absolut roligt uppdrag. Vi kommer att kunna vända ohälsotalen, ge oss bara förutsättningarna!

Nu har vi dammat av Riksidrottsförbundets Värdegrund & Vision och beskrivit avsnittet ”Idrotten vill – en sammanfattning av idrottsrörelsens idéprogram” och tittat lite extra noga på delen; Allas rätt att vara med. Allas rätt att vara med innebär att alla som vill ska kunna vara med utifrån sina förutsättningar. Alla som vill - oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska och psykiska förutsättningar - får vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet.

Verksamhetsidén i Idrotten Vill (”Idrott är fysisk aktivitet som vi utför för att kunna prestera mera, ha roligt och må bra. Idrott består av träning och lek, tävling och uppvisning.”) i perfekt samklang med ”Allas rätt att vara med” ger oss: "Rörelse för jämlikhet”

/Stina Wikström, Idrottskonsulent på Göteborgs Parasportförbund

hockey

"Jag ville leva ett liv helt oberoende av min funktionsvariation."

Ulrika GIL

Jag heter Ulrika och har sedan 1970-talet en funktionsvariation.

På 80-talet försämrades jag och när min funktionsförmåga sedan blev så dålig att jag behövde personlig assistans, tog jag kontakt med föreningen GIL - Göteborgskooperativet för Independent Living, eftersom jag ville leva ett liv helt oberoende av min funktionsvariation.

GIL är ett kooperativ och har startat ett företag som assistansanordnare vilka bistår kooperativets medlemmar med administration av de personliga assistenterna, samt all nödvändig assistent - och arbetsledarutbildning.

Konceptet IL tilltalade mig så mycket att jag också blev aktiv i GIL:s ekonomiska förening och tillbringade femton år i styrelsen.

Vad är då ideologin bakom IL?

Den svenska uppfattningen av Independent Living-ideologin bygger på de amerikanska tankegångarna från 1970-talet då funktionsnedsatta studenter i Kalifornien kämpade för att få rätt att bedriva sina studier även på universitetet. Studenterna ville leva ett liv som var helt oberoende -Independent Living- av deras funktionsnedsättningar. Den svenska IL-rörelsen har myntat begreppet ”personlig assistent” för att vi med hjälp av personlig assistans ska kunna leva ett oberoende liv.

Genom att vara ett kooperativ vill vi förverkliga rätten för människor med funktionsvariation att leva ett liv som andra. Vi är också anslutna till den internationella IL-rörelsen. 

Idag har jag en anställning på GIL:s kontor som bloggare.

Min arbetsdag, jag jobbar deltid, består framför allt av bloggande. Jag skriver då om krav på livet och samhället sett ur ett funktionsvariations-perspektiv. En vanlig arbetsdag för mig är alltså framförallt fylld av research och författande. Mina bloggar skriver jag på GIL:s hemsida, www.gil.se. Efter någon vecka distribuerar jag bloggen vidare till regering, riksdag, olika departement, Försäkringskassan, kommunen med flera. 

Om man delar våra ideal om att alla människor oavsett förutsättningar ska kunna leva ett liv helt oberoende av funktionsvariationer, kan man kontakta oss - exempelvis via hemsidan - och bli stödjande medlem i föreningen. 

P.S. Vill du läsa mer om GIL så finns deras organisationsprofil HÄR.

"Vi lever i en värld där inte ens orättvisorna är rättvisa"

Jag har precis kommit tillbaka till Addis Abeba i Etiopien efter två dagar på landsbygden där hunger och fattigdom är utbrett. Det har varit två intensiva dagar av starka möten och intryck då jag besökt två utvecklingscenter som Hungerprojektet har startat. Det är lätt att säga fel och säga att det är Hungerprojektet som driver dessa utvecklingscenter en hela vårt arbete bygger på att stötta människor att själva driva sin förändring, och centren drivs därför inte av oss utan av människor i dess närhet och det märks tydligt när man kommer på besök. De visar stolt upp lokalerna och de gemensamma odlingarna som finns utanför.

 

  Niklas tillsammans med Jamesh Ahmed och Alem Jamir, två programpartners i Etiopien

 Vi lever i en värld där inte ens orättvisorna är rättvisa, i en värld där kvinnor drabbas hårdare av fattigdom än män. Det vill vi ändra på! Vi arbetar därför med kvinnor i fokus så att de ska få samma möjligheter att utvecklas och bli starka ledare. Det var därför extra roligt att jag fick besöka samma områden som när jag var här för tre år sedan och se att vårt arbete gör skillnad. Vid det här besöket mötte jag kvinnor som vågade ta plats och som berättade om sina visioner och idéer för framtiden. Samma kvinnor som för tre år sedan var blyga och försiktiga. De visade stolt sina nya äppel- och kaffeodlingar som ska ge inkomster för att finansiera kommande projekt. För det är så vi arbetar, vi stärker samhällen till självförsörjning och om ett par år ska båda utvecklingscentren jag besökte klara av att finansiera sin egen verksamhet.                                                                                       

Nu är det inte varje dag jag arbetar i Addis Abeba utan de flesta dagarna sitter jag på vårt kontor i Göteborg. Där arbetar jag med att skriva ansökningar för projekt, följa upp resultat och skriva rapporter. När jag kommer hem ska jag till exempel rapportera på ett informationsprojekt riktat mot flickors rättigheter som samverkar med Flickaplattformen som vi driver tillsammans med Make Equal.

Läs gärna mer om Hungerprojektet på vår hemsida, eller följ oss i sociala medier! Vill du stötta vårt arbete kan du swisha en slant till 123 901 99 77 eller bli månadsgivare. Vi har 90-konto och kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll.

/Niklas Hallhagen, Institutional Fundraiser på Hungerprojektet

 

 Hungerprojektet 2

                                                               Hungerprojektets program vid Enemore epicenter, Etiopien

 

"Vi kanske inte hinner möta alla 37 000 studenter eller 6000 anställda men vi tror ändå att frågorna både påverkar och engagerar dem alla"

likabehandlingsfrågor på Göteborgs universitet, Sandra och Samuel

Vi är Sandra och Samuel och jobbar med likabehandlingsfrågor på Göteborgs universitet. Med likabehandlingsfrågor menas att vi ska arbeta för ett mer jämlikt och inkluderande universitet. Vi är ett stöd till verksamhet och ledning utifrån de politiska målen om ett mer jämlikt samhälle och de krav som bl.a. diskrimineringslagen ställer på universitetet. Så vad gör vi då hela dagarna? Mestadels är det mail efter mail efter mail och några telefonsamtal däremellan följt av möten, möten, möten. Just nu, i början av året, är det mycket fokus på vad som hände under 2015 och vad vi ska göra under 2016. Vi har precis gjort färdigt uppföljningen av förra året och kommit fram till vad som fungerat bra och vad som kan göras bättre. På den positiva sidan fanns bland annat att normkritisk pedagogik fått ökat utrymme i universitetslärarnas pedagogiska utbildning och att regeringen efterfrågar mer insatser för breddad rekrytering till lärosätena. Det som kan göras bättre är bland annat fler interna utbildningstillfällen och stöd i processledning av utvecklingsarbetet.

Våra jobb handlar om att vara stöd till chefer, lärare och andra anställda i hur vi kan göra vår verksamhet bra för alla. Det kan handla om allt från vad ett gott bemötande innebär till vilka urvalsmodeller som är bäst utifrån ett jämlikhetsperspektiv. Vi hinner aldrig driva alla frågor samtidigt utan får oftast fokusera på en eller ett par frågor som vår universitetsledning bedömer som viktigast. Just nu är det frågan om hur universitetets tillgänglighetsarbete kan förbättras samt hur vi ökar antalet studenter från underrepresenterade grupper.

En vanlig dag på jobbet:

•    Börjar vid halv nio-nio med en kopp kaffe och genomgång av mailkorgen.
•    Läser rapport om uppföljning av universitetets studievägledning.
•    Tar fram underlag kring könsfördelning rörande meriteringsanställningar och kämpar för att få till ett begripligt stapeldiagram.
•    Skriver ut arbetsmaterial inför en kommande workshop.
•    Kontaktar föreläsare för att gå igenom upplägg och målgrupp till utbildning.
•    Skickar synpunkter på ett PM som kommit in från en annan enhet.
•    Äter lunch i vår gemensamma matsal och försöker samköra oss kring vem som gör vad under eftermiddagen.
•    Sandra går iväg på möte med den arbetsgrupp som utvecklar förslag till tillgänglighetsarbete.
•    Samuel går iväg på möte kring uppföljning av universitetets personalarbete.
•    Hinner med en kort pratstund med varandra per telefon där vi stämmer av mötena innan det är dags att gå för dagen.

Det är väldigt roligt att arbeta över ett så brett fält som likabehandling ändå är på ett universitet. Vi möter många engagerade och kunniga människor varje dag och får ta del av verksamhet i både kemilabb, konstateljéer och föreläsningssalar. Vi kanske inte hinner möta alla 37 000 studenter eller 6000 anställda men vi tror ändå att frågorna både påverkar och engagerar dem alla. Vill du veta mer om universitetets likabehandlingsarbetet så är du välkommen att besöka vår hemsida.

"En förändring är på gång, men den är inte självklar och den har inte kommit av sig själv"

Jessica Nilsson Popkollo

Jag heter Jessica Nilsson och jobbar som verksamhetskoordinator för Popkollo Göteborg. Mitt uppdrag är att stärka, stötta och utveckla föreningen så att vi kan nå fler tjejer och transpersoner och peppa dem att börja spela musik. Popkollos huvudmål är nämligen att bidra till en jämställd musikscen!

Vad är Popkollo?
Popkollo startades 2003 av Marit Bergman, som efter en turné tyckte att det såg bedrövligt ut med jämställdheten på de svenska musikscenerna. Hon lade grunden till det första Popkollot som såg dagens ljus i Hultsfred. Sen dess har organisationen växt och består idag av 13 medlemsföreningar runt om i landet. Popkollo Göteborg är en av dem, men Popkollo finns också i bl a Malmö, Umeå, Arvika, Stockholm och Örebro!

Vi skapar förändring genom praktisk verksamhet - nämligen våra kollon!  Vår målgrupp är tjejer och transpersoner i åldrarna 12-16 år, men vi har även verksamhet för åldrarna 14 - 18 (fortsättningskollo) och 18 - 100 (Popkollo Madame).

På ett Popkollo får deltagarna testa olika instrument, spela i band, skriva egna låtar och framföra dem inför publik. Popkollo utgår ifrån att en känsla av trygghet är en förutsättning för kreativitet och skapande. För att skapa trygghet arbetar vi med olika metoder som vi samlar under begreppet D.I.T (Do It Together). Fokus ligger på att skapa tillsammans i en kravlös, kreativ och inspirerande miljö. Vi arbetar även aktivt med normkritik för att ge deltagarna verktyg att se, förstå och bryta normer som begränsar dem i deras vardag.

En vanlig dag på jobbet

  • Sitter jag på kontoret som vi har hos Studieförbundet NBV, vår samarbetspartner. Där svarar jag på massa mail, både från aktiva medlemmar, riksorganisationen och olika samarbetspartners. Det är mycket som ska falla på plats och styras upp för att ett kollo ska bli av!
  • Går jag på möte med någon av våra samarbetspartners. Kanske med Göteborgs Stadsmuseum, där vi kommer ha verksamhet under de två år som utställningen om Göteborgs Musikliv pågår. Kanske med en kontaktperson på någon av de platser där vi har våra sommarkollon: Billströmska Folkhögskolan på Tjörn, Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, Musikhuset Skriket i Göteborg och Kulturhuset N3 i Trollhättan.
  • Tar jag en peppig paus och kollar på videos från när jag, tillsammans med 25 Popkollo-deltagare i alla åldrar, körade bakom bob hund på Konserthuset i höstas. Vi fick stående ovationer och smattrande applåder!
  • Skriver jag på en ansökan för att söka pengar till våra sommarkollon. Vi vill vara tillgängliga för så många som möjligt, därför har vi en glidande skala på vår deltagaravgifter. Det innebär dock att vi behöver finansiellt stöd från annat håll för att möjliggöra våra kollon.
  • Står jag på en festival/ett event med några aktiva medlemmar i föreningen och värvar medlemmar. Vi får statligt bidrag för alla medlemmar vi har, plus att vi gillar att vara många, så det är viktigt att värva många medlemmar under året!
  • Brainstormar jag nya idéer på verksamhet. Kanske ett producentkollo, en ljudteknikworkshop, en Popkollo-kör eller nått så tokigt som ett dansbandskollo?
  • Träffar jag fina personer som vill engagera sig, vi fikar och smider planer.
  • Förfasas jag över hur ojämställd musikbranschen fortfarande är (behöver jag säga Kesha?).
  • Peppas jag dock över att se så många grymma artister som inte definierar sig som män bland nomineringarna på årets musikgalor. En förändring är på gång, men den är inte självklar och den har inte kommit av sig själv.
  • Avrundar jag dagen med att läsa ett mail från en förälder, vars barn gått på Popkollo, som vill tacka för att den kommit hem som en helt ny människa full av självförtroende <3


Ideellt engagemang
Utöver min tjänst har jag ett ideellt engagerad i föreningen. Det är så kul att jag inte kan hålla mig undan! Jag planerar och är musikhandledare för Popkollo Madame, som är en tre dagars intensivkurs i musik för kvinnor/transpersoner mellan 18-100. Jag är även med i Popkollos Mångfaldskommitté. Den består av ideellt engagerade som verkar för att  göra vår organisation tillgänglig för fler. Vi har olika teman varje år, t ex feministisk antirasism och hållbar aktivism. Sen är jag också med i Popkollos GRCA kommitté. GRCA står för Girls Rock Camp Alliance och det är ett internationellt nätverk för föreningar runt om i världen som, precis som Popkollo, gör musikläger för personer som inte definierar sig som män. I höstas var jag på en europeisk GRCA konferens i Finland och i slutet på mars ska jag äntligen åka på den stora internationella konferensen som äger rum i Philadelphia, USA. Megapeppigt att träffa personer från hela världen och höra hur de jobbar!

Varför är jag med i Popkollo?
Jag älskar Popkollo för att det är folkrörelse, gräsrot, folkbildning, Do-It-Together, pepp, musik och framförallt massvis med kärlek! Det är en trygg plats där vi tillsammans växer, vågar - och vinner!

Vill du också bli en del av Popkollo? Det finns massvis av sätt att engagera sig i vår förening. En kan vara med och planera kollon, vara musikhandledare, fritidsledare, koordinator, medverka på festivaler och värva medlemmar, sitta i en styrelse, styra upp roliga event, sätta upp affischer, ha filmkväll med deltagare, käka godis och skriva in medlemslappar...ja, listan är lång! Om du är nyfiken så släng iväg ett mail till goteborg@popkollo.se så hörs vi!

Du kan läsa mer om Popkollo på vår hemsida, www.popkollo.se. Där kan du också bli MEDLEM, det är helt gratis! Vill en stötta vårt arbete kan en bli stödmedlem och bidra med ett valfritt belopp under året. <3

Följ även Popkollo Göteborg på Facebook och Instagram, för de senaste uppdateringarna

Pop o hej

// Jessica Nilsson
Verksamhetskoordinator Popkollo Göteborg

 

Popkollo

"Igår sprang jag en halvmara i Sahara. Mellan de västsahariska flyktinglägrena tog vi oss fram. Svettigt och sandigt."

Ylva Zetterlund, Sahara Marathon

Igår sprang jag en halvmara i Sahara. Mellan de västsahariska flyktinglägrena tog vi oss fram. Svettigt och sandigt. Ibland såg jag inte en enda människa, bara öken åt alla håll. Men för det mesta omringades "banan" av militär, sjukvårdsbilar och och funktionärer som delade ut vatten.

Spring för frihet öken


Varför i hela friden då? Från och till undrade jag också det. Särskilt när mitt knä efter 8km började göra förbannat ont. Eller när jag 4km innan mål snubblade och vrickade foten och haltandes fick fortsätta. Men så tvingade jag mig själv att tänka på anledningen till varför jag är här. Kampen för ett fritt Västsahara! På människor som tvingat lämna sitt land på grund av Marockos ockupation. På Dakhna som jag bor hos och som har bott här hela sitt liv. På hennes barn som kanske kan få möjligheten att växa upp i ett fritt Västsahara. Och sen tänkte jag på den förbannade smärtan igen. Och på att jag var snabbare än jag trodde så om jag fortsatte skulle smärtan snart ta slut. 2 timmar och 30 minuter senare sprang jag i mål. Mina vänner som är här med mig från Emmaus Björkå persade allihop. Allt för ett fritt västsahara.

Idag fortsätter livet som vanligt i Smara. Det dricks te. Människor jobbar. Barn går i skolan. Och alla kämpar och hoppas på frihet!

Spring för frihet Dakhna och Fateme

"Projektet med dataspelet är våghalsigt och det skulle aldrig ha kommit till utan ett sådant starkt självförtroende som vi byggt upp inom Doris"

En vanlig dag i februari

Lisa Lindén

Jag glider snabbt igenom Göteborgscentral och hinner precis köpa en kopp kaffe innan jag ska kliva på tåget mot Skövde. Det är en torsdag eftermiddag i februari och jag kommer att tänka på min goda vän som ofta nämner just vardagarna i februari som att det   är då allt verkligen gäller. Att det är då kärleken ska prövas, att det är då jobbet ska göras och det är där mitt i vardagen som det avgörs hur allt ska bli. Precis så är det med föreningsliv. Att det är i vardagarna, i protokollskrivandet, i mailandet, i ringandet, i tänkandet och i görandet som det avgörs om föreningen håller, om arbetet ska ge resultat.

2006 fick jag frågan av Doris Films dåvarande styrelse om jag som genusvetare ville skriva en rapport om deras verksamhet. En rapport som tog upp filmproduktionerna, styrelsearbetet och om avtrycken som Doris Film gjort inom den svenska filmbranschen. Jag tackade ja och rapporten fick namnet Mitt i Doris.                                     (Foto: Pamela Cortés Bruna)
Sommaren därpå valdes jag in i styrelsen och nästa år, 2017, har jag själv varit aktiv inom Doris Film i tio år. Tio år av styrelsemöten på vardagskvällar, tio år av ett årligt bastubad på Brännö, tio år av föreläsningar i Västra Götalandsregionen, i Madrid, i Belgrad, i St Petersburg, i Vilnius, i Helsingfors, i Malmö och i Kaliningrad för att bara nämna några av de städer som vi besökt. Tio år av skratt och långa diskussioner och framförallt, tio år av att få vara en del av en grupp kvinnor som tror på förändring och som vet att den behövs.

Tillbaka till just den här vardagen i februari 2016. Tåget rullar in på Skövde Central och jag knäpper min jacka eftersom det nästan alltid är några grader kallare i Skövde än i Göteborg. På vägen upp mot Högskolan och biblioteket ringer Annika. Annika Hellström som var initiativtagare till Doris Film 1999. Jag hinner ge en kort resumé av de senaste uppdateringarna om vårt dataspelsprojekt – Doris Dataspel- och vi hinner resonera lite inför vad som är viktigt att ha med sig från det möte som jag just nu är på väg till. I biblioteket möter jag först Mathilda. Mathilda Bjarnehed vars idé om ”Alex” snart är på väg att realiseras. Vi möttes första gången för fem år sedan när Doris kom till Skövde Högskola och programmet Dataspelsutveckling med en idé om att skapa ett spel för barn. Icke-kommersiellt, icke-stereotypt och som byggde på det feministiska Dorismanifestet. Nu träffas vi här för att gå igenom den senaste tidsplanen och tillsammans med dataspelsteamet försöka estimera tiden för det arbete som är kvar att göra. Med på Skype är också Isabella Billgren och Karin Ryding. Isabella har nu fått jobb i Stockholm men var också hon student på högskolan och med från början i skapelsen av Alex och Alkemistens hemlighet. Karin är professionell dataspelsutvecklare och verksam i Malmö. Hon har nu klivit in som mentor och för att stötta projektet som dragit ut på tiden.

Projektet med dataspelet är våghalsigt och det skulle aldrig ha kommit till utan ett sådant starkt självförtroende som vi byggt upp inom Doris. Ett självförtroende som bygger på tron att det mesta är möjligt, att hårt arbete leder till resultat om vi är många som arbetar för förändring. Det och tack vare att vi kom i kontakt med kunniga Jenny Brusk är vi nu nästan i hamn. Jenny är ansvarig för Dataspelsprogrammet på högskolan och hon såg synnergi-effekter med att ge studenterna möjligheten att välja Dorisspelet som ett projekt på Dataspelsutveckling.

På tågresan hem efter mötet är jag trött efter en väldigt lång arbetsdag, men främst väldigt nöjd och det gör inget att ett signalfel fördröjer ankomsten till Göteborg. Tidsplanen för arbetet är nu mer strukturerad och på måndag får jag ett första utkast av det som vi ska visa upp på Finacing Forum i mars i Malmö. Malmö blir ett första steg i vår påbörjade lansering av spelet som sedan ska spridas världen över. Precis som Dorisfilmerna. 

Innan ännu en vardag är till ända hinner jag gå igenom mailen från ledamotskollegorna Lis Svensson och Aase Högfeldt. Om planerna inför lördagen då årets Dorisgeni pristagare ska presenteras på biograf Draken under sluttampen av Göteborgs Internationella Filmfestival. För sjunde året i rad kommer vi att hylla och synliggöra ett filmgeni. Efter utdelningen blir det middag och lite mer glamour.
Det kan också behövas mitt bland alla de här livsviktiga vardagarna.

/ Lisa Lindén, Ledamot i Doris Film Styrelse
Fotnot: Lördagen den 6 februari delade Doris Film ut Dorisgenipriset till kompositören Lisa Holmqvist.

Dorismanifestet

"Behovet av vår förening är tyvärr stort"

FSG MalinJag heter Malin och jag är instruktör och samordnare i föreningen F.S.G- feministiskt självförsvar Göteborg. Jag är en av föreningens två anställda, övriga medlemmar arbetar ideellt. Mitt jobb är att hålla kurser i feministiskt självförsvar för alla som definierar sig som kvinnor/tjejer (eller snarare, för de som inte definierar sig som cis-män).

Vi är mycket glada för att Göteborgs stad har visat att de vill jobba mot sexualiserat våld. Ett led i det har varit att erbjuda   tjejer i högstadiet feministiskt självförsvar i skolan. Det är vi som fått uppdraget att genomföra det på de allra flesta skolor i vår kommun.

Min dag på jobbet börjar vanligt vis att jag åker till vår lokal som   vi delar med Tjejjouren Väst och Män för jämställdhet. Där börjar jag planera inför de pass jag ska ha ute på skolor under dagen, samt svarar på mail från kompisgäng och andra föreningar som vill att vi håller en kurs för dem. Just nu jobbar vi extra hårt med att försöka nå ut till pensionärsföreningar. Just idag började jag jobba direkt ute på en skola.

En kurs på en skola består vanligtvis av 6 tillfällen som vi varvar med verbalt, mentalt och fysiskt självförsvar. Vi pratar om okej sex, våld i relationer, självkänsla, härskartekniker, kroppsspråk och gränssättning. Vi är alltid noga med att lägga skulden där den hör hemma, har du råkat ut för sexualiserat våld eller andra kränkningar så är det aldrig ditt ansvar att ”säga ifrån” eller försvara dig på annat sätt. Oavsett om du aldrig gått en kurs i feministiskt självförsvar eller om du gått hundra tillfällen. Skulden ska alltid ligga på den som tar sig rätten att kränka en annan människa.

Behovet av vår förening är tyvärr stort (Tyvärr för att om vi inte hade några problem med våld i relationer och sexualiserat våld så hade vår förening inte behövs). Oavsett vad som finns i en deltagares bagage så förhåller sig de allra flesta kvinnor till något vi kallar för vardagsrädsla, som innebär att man förhåller sig till risken att utsättas. Kanske väljer man ett viss sorts plagg för att slippa få obehagliga blickar, kommentarer eller att någon tafsar, man kanske väljer den längre vägen hem för att den korta känns otrygg, man kanske inte går ut alls om man inte kan få sällskap hem, man kanske har 112 inslaget på mobilen och kollar sig konstant över axeln och kanske backar och undviker högljudda män. Allt detta begränsar våra livsutrymmen, och gör att det offentliga rummet inte är lika mycket vårt. Det är inte rättvist.

Ett exempel på att offentliga platser inte är lika mycket vårt är den här frågan som vi fick av en elev på en skola:
Elev: Hur gör man om några killar typ omringar en?
Jag: I vilken situation menar du?
Elev: Alltså så som de brukar göra i korridoren

Feministiskt självförsvar är en metod för att stärka tjejer och kvinnor. Men inte lösningen på de sexualiserade våldet, där behövs det mycket annat. Blandat tidiga insatser i förskola och skola där man pratar med barnen om att bl.a. respektera varandras gränser. Detta arbete måste fortsätta upp i skolan. Många myndigheter och frivillig organisationer behöver mer resurser och män behöver ta ansvar, både för sig själv men också genom att säga ifrån när andra män t.ex. fäller kränkande kommentarer om kvinnor.

Jag hoppas ni tyckte att det var intressant att läsa om vår organisation. Har ni frågor så tveka inte med att höra av er!

Så här såg min dag ut just idag:

08.30 – Framme på en skola i Östra Göteborg för att förbereda vår sista lektion med en grupp. Jag har med mig en av våra mittsar för att repetera fysiskt självförsvar. Det märks att dom vågar ta i mer den här gången, så himla coola elever och så stort att få se dom växa under dessa veckor vi träffar dom! I slutet av lektionen får alla elever skriva en utvärdering om vad det tycker om vår kurs. En elev skrev bl.a. det här: Det bästa med feministisk självförsvar var att man såg att man inte var ensam om vissa saker.

11.00 – Framme i vår lokal och svara på en del mail bl.a. från två kompisgäng som vill gå en kurs hos oss.

Lunch! - Min kollega Bonnica kommer också till kontoret efter att ha avslutat ett pass, vi äter lunch tillsammans. Bonnica jobbar 50% så vi ses inte så ofta då hon är mest ute på skolor, därför är det extra kul när vi hinner ses!

12.00 – Jag börjar planera för vår nya instruktörsutbildning som ska starta i sommar.

13.15 – Gör lite administrativt arbete och förbereder ett pass inför morgondagen, passet då vi bland annat pratar om ”okej sex” då eleverna fått skriva frågor gången innan. En fråga löd så här ”Hur vem man att man vill ha sex?” en annan löd ”Är det okej att ångra sig?”.

14.00 - Beger mig mot Torslanda. Passar på att på vägen göra reklam för vår satsning för 65+ kvinnor på Lundbys bibliotek.

15.30 – Info-möte för personal på Trulsegårdsskolan. Skolan har bokat 2 kurser för deras tjejer i åk 8 under våren. Info-mötena är viktiga för att det ger personalen insyn i hur vi jobbar, och de kan då svara lättare på frågor från elever och föräldrar.

16.30 – Håller i ett ”prova-på-pass” för de ur personalen som vill. JÄTTEROLIGT! Många väldigt viktiga och intressanta diskussioner!
 
18.00 – Beger mig hemåt efter en lång och bra dag.

Under en vanlig arbetsvecka så har vi ca 13 kurser, de flesta på högstadieskolor.

För att bli engagerad i vår förening så behöver du gå vår instruktörsutbildning. Maila oss om du är intresserad, skriv gärna med varför du skulle vilja bli instruktör. Om du vill hjälpa till med att sprida information om vilka vi är och att vi finns är det mer än välkommet! Börja med att bjuda in dina vänner till vår facebook-sida.

Mvh
Malin Persson, Instruktör och Samordnare i Feministiskt självförsvar Göteborg (F.S.G)

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug