Bloggtema: Rasism

"Asylsökande HBTQ-personer misstänkliggörs"

Idag skriver HBTQ-gruppen Ingen människa är illegal om att asylsökande HBTQ-personers berättelser ifrågasätts och inte anses vara tillräckligt trovärdiga. De anser att situationen för asylsökande HBTQ-personer är mycket problematisk och ohållbar och George Omondo som berättar om sina erfarenheter av flykt i en filminspelning från ett panelsamtal.

Hörde att det aldrig varit så många konflikter i världen samtidigt, som nu. Ändå kan alldeles för få människor ta sig till säkerhet. I Medelhavet har alldeles för många människor försvunnit och drunknat, i ett desperat försök att fly en tillvaro som ingen ska behöva befinna sig i. Murarna som omgärdar Fort Europa är för alltför många människor ogenomtränglig, för hög, för välbevakad. Av myndigheter och länder som vill stänga människor ute.

Samtal världskulturmusseet

Bild: George Omondo som berättar om sina erfarenheter av flykt under panelsamtal på Världskulturmuséet i Göteborg 2015-04-08

Att söka asyl är en mänsklig rättighet.

Vägen dit är ofta lång och svår. Att inte kunna söka asyl på till exempel en ambassad, resulterar i att många människor tvingas på flykt – en flykt som i många fall är livsfarlig. Alltför få människor tar sig levande över Medelhavet, genom Europa och till tillexempel Sverige. De som lyckas ta sig hit måste genomgå nästa prövning, mötet med migrationsverket, för att få en möjlighet till asyl.

Oavsett av vilken orsak du söker asyl, behöver du inför migrationsverket inte bara bevisa att du till exempel har blivit förföljd, trakasserad och utsatt för hot och/eller våld. Du behöver även kunna visa på att detta skulle fortsätta ske vid ett återvändande. Vidare ska du kunna berätta din livshistoria så detaljrikt och sammanhängande som möjligt. För HBTQ-personer som söker asyl i Sverige är situationen ännu mer komplicerad. Om du söker asyl på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, behöver du kunna berätta en trovärdig historia.

Men vem bedömer om den är trovärdig?

Din historia kommer att bedömas av en handläggare på migrationsverket, en handläggare som i många fall inte har någon större kunskap kring HBTQ-personer. En person, som liksom många andra förhåller sig till normer kring sexualitet och kön. Det finns lika många livshistorier som det finns människor. Men ändå anses bara vissa vara trovärdiga nog, tillräckligt hållbara för att kunna ge någon ett permanent uppehållstillstånd.

För några veckor sedan publicerades en text om en kvinna som ska utvisas från Storbritannien på grund av att hon inte är ”tillräckligt” lesbisk, då hon tidigare haft en relation med en man. Läs mer här.

Det tycks finnas en idé hos många myndigheter (som det svenska migrationsverket och liknande myndigheter i andra länder) att det enbart finns en ”sann” historia kring till exempel sexuell läggning. Denna idé är starkt influerad av normer kring hur och när en person ska ha insett sin sexuella läggning och hur personen bör ha manifesterat den. Det tycks finnas normativa uppfattningar om hur en person ska ”komma ut” och när den bör ha gjort det, hur det kändes och så vidare. Att asylsökande HBTQ-personers berättelser ifrågasätts och inte anses vara tillräckligt trovärdiga är tyvärr alltför vanligt. Detta leder ofta till att person får avslag och tvångsdeporteras.

Att behöva fly med risk för sitt liv och sedan utsättas för en tung process där du avkrävs på din personliga historia och riskera att få ett avslag på din asylansökan, kan vara mycket psykiskt påfrestande. Många personer kan lida av posttraumatisk stress, där symtom kan triggas och förvärras av den osäkra samt otrygga process som asylprocessen kan innebära. Under en asylprocess placeras de flesta på asylboenden, vilket kan upplevas som stressande då personer ej själva kan välja vart i landet och vilket boende, och det är nästintill omöjligt att byta om en känner sig otrygg. Att befinna sig i en sådan otrygg och maktlös situation kan förvärra symtom och leda till psykisk ohälsa som ångest och depression. Vi i HBTQ-gruppen har upplevt att migrationsverket inte tar ansvar för dessa personer och mycket sällan vill hjälpa personer att byta boende.

En person som själv har haft erfarenhet av flykt, det svenska migrationsverket och asylprocessen är personen i klippet nedan, George Omondo. Detta filmades under ett offentligt panelsamtal på Världskulturmuséet i Göteborg 2015-04-08. Här nedan kan du se filmen:

George Omondo from Joss Eh on Vimeo.

Vi i HBTQ-gruppen Ingen människa är illegal anser att situationen för asylsökande HBTQ-personer är mycket problematisk och ohållbar. Bevisbördan bör ligga på migrationsverket, inte på den asylsökande, precis som när brott begåtts och den åtalade anses vara oskyldig till motsats bevisats. Det är mycket paradoxalt att en person som inte begått ett brott, utan bara utifrån sin mänskliga rättighet sökt asyl, ska misstänkliggöras tills den själv lyckats bevisa motsatsen.

Vi kräver, liksom hela nätverket Ingen människa är illegal, permanent uppehållstillstånd åt alla som befinner sig i Sverige och vill stanna kvar här. Vi tror på en värld utan nationsgränser, en värld där ingen människa är illegal.

/HBTQ-gruppen Ingen människa är illegal

IMÄ HBTQ-Gruppen

"Inte på rasisternas villkor"

"Om rasisterna lyckas kan termen rasism bli något som tillhör det förgångna. Om de lyckas med att sälja in sin verklighetsbeskrivning tillräckligt bra kommer det snart låta som att det knappt finns någon rasism i Sverige." Idag bloggar Adrian Olson från Ungdom mot Rasism om vad som händer när rasisterna får sätta agendan i samhällsdebatten.

Ungdom mot rasism logga


Att uttala sig om rasism som icke-rasifierad är långt ifrån oproblematiskt. Att inte ha någon som helst erfarenhet av att bli utsatt för rasism kan i många avseenden göra det man säger mindre relevant och legitimt. Det är jag som vit kille med svensk-klingande efternamn väl medveten om. Alla priviligierade delar emellertid inte den synen. Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna tar sig friheter som få andra. Den förstnämnda uttalar sig i en intervju till Sveriges radio(28/08-14) om rasism. ”Det är inte ett avgörande samhällsproblem”, säger han. Avgörande för vem? kan man undra.

Jag tänker, min avsaknad av tolkningsföreträde till trots, försöka beskriva hur jag ser rasismen växa in i etablerade arenor i samhället. Långsamt, steg för steg, uppenbarar sig hotet från en av de allra farligaste typer av tankemönster.

I den rasistiska retoriken ingår ett försök av distansera sig från rasism som begrepp. Att påstå att rasism bara kan innebära förtryck på grund av hudfärg, att det bara kan röra sig om så pass omfattande och medvetet genomtänkta förtryck som apartheid eller slaveriet. Om rasisterna lyckas kan termen rasism bli något som tillhör det förgångna. Om de lyckas med att sälja in sin verklighetsbeskrivning tillräckligt bra kommer det snart låta som att det knappt finns någon rasism i Sverige. Rasism handlar emellertid inte bara om hudfärg, det rör sig också om förtryck på grund av etnisk bakgrund, religion och kultur. Föreställningen om att en viss grupp har vissa egenskaper som i grunden gör dem till något annat, något sämre eller något bättre, är i allra högsta grad rasistisk och används för att skapa en hierarki där den som uttalar sig alltid värderar sin egen grupp högst. I det avseendet spelar det mindre roll vilken av dessa kategorier som rasismen grundar sig på. Den är alltid vidrig.

Den rasisitiska retoriken idag kretsar i mångt och mycket kring att försöka göra den rasistiska logiken legitim. Genom att försökta flytta gränsen för vad som anses vara okej att säga i etablerade medier försöker den normalisera den vedervärdiga människosyn rasisterna står för. Detta görs dels genom att, som jag tidigare beskrivit, försöka omdefiniera begreppet rasism och göra det oapplicerbart på de vidrigheter de uttrycker. Men det görs också genom att försöka sätta rasistiska frågeställningar på agendan och göra det som tidigare betraktades som självklarheter eller icke-frågor till förmån för debatt.

Det kan röra sig allt från SVT Debatts omtalade frågeformulering ”Hur mycket invandring tål Sverige?” till frågor som rör huruvida muslimer utgör ett hot eller inte. Precis som att det skulle gå att tala om så många människor som en homogen grupp. Precis som att det ens skulle vara möjligt att så grovt generalisera över nästan 1,6 miljarder människor.

Rasisterna har flyttat den politiska diskussionen åt ett allt hårdare och tuffare håll och fortsätter att göra så. De rasistiska frågeställningar kan vara lika farliga som dess svar. De insinuerar för det mesta särskilda svar, såsom i SVT Debatts frågeställning som förutsätter att invandring per definition är någonting dåligt som måste tålas. Ett sätt att ta fighten mot den växande rasismen är att vägra ta debatten på rasisternas villkor. Att vägra låta rasisterna ta makten över agendan. Vi som inte tänker ge efter för rasismens form av logik måste också bemöta dess retorik med bestämdhet. För frågan är: Vad kan vi göra för att stoppa rasismen?

-Adrian Olson, Ungdom mot Rasism

Sida 1 av 4

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug