Bloggtema: Feminism och feministisk organisering

Representationen av kvinnokroppen

Minna Palmqvist

Bilden är tagen från Minna Palmqvist tumblr

Då jag själv tänker på begreppet feminism förs mina tankar oundvikligen till visuell kommunikation och då vad kroppen, främst den kvinnliga kroppen, har fått för betydelse och funktion i bilder. Vad är den kvinnliga kroppen tecken för? Oftast läser bilden av kroppen som uttryck för vår kulturs ideal, normer och värderingar. I många aspekter är vi alla en produkt av vårt samhälle, vårt subjektiva jag skapas av sociala samspel. En av dessa är föreställning om könstillhörighet, en förväntan om hur både kvinnor och män ska vara och interagera i det sociala, vilket tydligt synliggörs i bilder. Konsthistorikern Griselda Pollock har i en essä skrivit, att ” varje gång kvinnokroppen exponeras aktualiseras den undertryckta frågan om vad den är och vad den uttrycker”.

Vad gäller representationen av den kvinnliga kroppen, är konsthistorien ett bra exempel på där detta förekommer. Rent historiskt kan kvinnokroppen kanske främst ses som en inramad avbildning upphängd på väggen, något som blivit en ikon för västerländsk kultur. Genom att rama in och begränsa tenderar man till att göra kvinnokroppen till ett ting, ett objekt för blicken. Det är en del av ett varufierande av kvinnan, för att sedan längre fram till vår samtid göra kvinnan tillgänglig för marknadsföring. Men att rama in en bild på en kvinna på väggen handlar inte enbart om den praktiska inramningen utan också om att placera in kvinnan, att på ett sätt snärja och anpassa. Att dra gränser kring den egna subjektiviteten och att skapa en slags kontroll över kroppen, att placera henne inom estetikens säkra gränser. I en sådan representation av kvinnan övergår hon därför från att vara natur till att istället tillhöra en bemästrad kultur. Kvinnan förvandlas till ett ideal, en kulturell föreställning. Idealen formar oss kvinnor idag och för att uppnå alla dessa ideal krävs ansträngning, allt för att hålla hos inom ett kontrollerat uppförande för att inte utmana normer.

Någon som lyfter fram kvinnans kropp som tecken för förtryck, är modedesignern Minna Palmqvist som under Stockholms Fashion Week visade sin feministiska kollektion för vår/sommar 2015. Hela kollektionen går i vitt och ljusrosa och med skor klädda med blommor. I många av dessa kläder har Minna Palmqvist låtit avbilda pilar och streck som markerar olika riktningar och uppdelningar på kroppen. En tydlig markering för hur kvinnan ska behöva anpassa sig som subjekt men också rent kroppsligt efter ideal. Även hennes val av färger kan symbolisera något snällt och försiktigt då färgen vitt ofta står för det rena och oskuldsfulla. Men också en laddning, en stark kamp och motstånd som den rosa färgen alltmer har blivit en symbol för.

Samtidigt som Minna Palmqvist omsluter modellerna i detta oskuldsfullt vita och rena med alla dessa blommor, står pilarna och linjerna som en kontrast till detta. Budskapet resulterar i en hård kritik och ett ifrågasättande kring normerna. Kontrasterna är skarpa och smakfulla på samma gång. Minna Palmqvist hade även valt att använda sig av textrader av Beyoncé, Shakira och Rihanna under visningen som ytterligare skapade en politisk vinkel. Under visningen lägger modellerna dessutom en del av sina kläder som de bär i en genomskinlig låda. Detta kan ses som ett tecken för att vi inte tolererar synen på kvinnokroppen som något objekt vars kropp som ska formas och anpassas efter ideal.

Makterna

pimp my pride

Bilden kommer från Makternas Facebook

Makternas intention är att skapa tillsammans och att låta oss ta plats!

Konstscenen är starkt präglad av en tradition i vilken den kvinnliga kroppen ofta framställs som ett objekt, passiv inför den manliga blicken och samhällets föreställningar. Makterna har därför valt att i den workshop på Feministiskt forum, låta det kvinnliga könet bli ocensurerat. Vi kommer att använda oss av material som tillåter alla att skapa det kvinnliga könet.

 Alla ska få på sitt eget kreativa sätt uttrycka sig och ambitionen är inte att producera några sanningar. Det ska inte finnas några regler eller ramar för hur någonting ska se ut. Att använda kroppen och könet i den kreativa processen, kan vara ett försök till att ta tillbaka den kvinnliga kroppen, att utmana de föreställningar som finns om den och att istället bryta normerna i gestaltningen av könet så att dess betydelser förskjuts eller omdefinieras. Det är ett sätt att gå utanför ramarna, uppmärksamma sin egen position, tankar och sitt handlande. Att utgå från sig själv, att stå upp för sig själv!

 

Makternas workshop hålls idag, lördag den 6e september, kl 15-17 på Feministiskt Forum på Lagerhuset. Varmt välkomna! 

Sida 1 av 3

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug