Bloggtema: 1 maj

"Folkrörelse på arbetsplatsen - motmakt på jobbet"

Om det inte finns sammanhållning och rörelse på arbetsplatsen, längst ner, längst bak, så hjälper inga avtal och fina ord. Tvärtom försvinner våra rättigheter när arbetsgivarna synar våra kort och vi inte kan sätta emot. Men om de som står längst bak kommer i rörelse - då driver de alla andra framför sig. 

”Folkrörelse på arbetsplatsen” är en bokserie vars tredje del, Slutsnackat, precis har kommit it. Den 12 maj kl. 18.00 kommer böckernas redaktör, Frances Tuuloskorp, till Göteborg och Kafé Cello (Södra Förstadsgatan 65 B). Läs mer i Agendan: Göteborgssläpp för slutsnackat.

Bokomslag Slutsnackat - Folkrörelse på arbetsplatsen

Ett smakprov ur boken

Denna korta berättelse från ett storkök påminner om Julvört i Hopsnackat. Där är det bageriarbetarna som ”sätter likhetstecken mellan 'vi, arbetarna' och 'vi, brödätarna', som om båda vore vi. […] så vägrar vi acceptera att någon annans intressen tränger sig emellan oss och oss.”

Här är det kockarna och barnen som är vi och vi.

Den här sortens trixande är en tyst maktkamp som pågår under ytan på många sorters arbetsplatser. Vi kanske borde uppmärksamma det mer. Leder det rätt eller fel, kan det utvecklas som kampmetod? /Red "Folkrörelse på arbetsplatsen"

Gömma blandfärs

En arbetskamrat bad mig gömma tio kilo blandfärs i dietfrysen. Jag jobbade som dietkock i ett storkök som lagade mat till förskolor. 27 avdelningar, för att vara exakt, och vi var 4,5 tjänster. Den här dagen var det kålpudding med potatis och lingonsylt. Vi skulle behöva extra färs nästa gång det var dags för barnfavoriten köttfärssås och spaghetti, vi visste att 30 gram färs per barn inte skulle räcka till. Chefen var en fanatisk paragrafryttare och stod det 30 gram blandfärs per barn i receptet så gick det inte att rucka på, oavsett om det var kålpudding eller köttfärssås. Att övertala chefen gick inte, alltså smög vi undan färs. Situationen var inte unik. Vårt jobb var att se till att ungarna fick mat och vi fick ofta mickla och trixa för att det skulle gå. Vi fick bända på reglerna. För ledningens krav på ekonomi eller deras ibland oförståeliga regler gick ofta på tvärs mot våra ansträngningar. Skulle vi genomfört en öppen protest istället? Kanske. Nu valde vi att jobba mer och hårdare för att ordna fram maten.

Men i det valet fanns en annan organisering av arbetet. Chefen var inget vidare att ha i köket, det kom konstiga direktiv, saker skulle göras bakvänt, det var helt enkelt inte chefen som visste bäst och när chefen var där kunde vi inte bestämma själva. I det läget tog vi aktivt på oss mer arbetsuppgifter för att också få mer makt och inflytande. Chefen satt kvar på kontoret istället och vi behöll både arbetet och informationen. Vi valde mer arbete och mer makt istället för maktlöshet och ett lugnare tempo – i det pekade vi, på ett praktiskt sätt, också ut chefen som överflödig.

”Gömma blandfärs” är skriven av Henrik Johansson, Malmö

"Om böcker, kaffe och några soffor"

Dagen till ära har Syndikalisitskt Forum gjort ett blogginlägg av sitt 1 maj-tal.

Bokcafe Syndikalistiskt Forum
Nedan följer ett tal som en kamrat på Syndikalisitskt Forum kommer hålla idag, 1:a maj i Bältesspännarparken. Bakom denna röst står vi allihop.

Kamrater

Det finns så mycket som vi borde prata om en dag som denna. Vi borde prata om hur vi har det på våra arbetsplatser, om vi ens har några. Vi borde prata om bristen på bostäder och på resurser att ge våra barn det de behöver. Vi borde prata om frihandelsavtal som bereder marken för företagens maktövertagande över lagar och stater. Vi borde prata om privatiseringar av det offentliga och hur samhället krackelerar samtidigt som ett fåtal berikar sig. Vi borde tala om skjutningar och segregation, migranters villkor och kvinnors pensioner, osäkra anställningar och osäkra liv.

Men jag ska prata om böcker. Och om kaffe och om några soffor.
För anledningen till att jag bjudits in att tala här i dag är att jag säljer böcker och att jag kokar kaffe. Böcker om problemen, men också med förslag till lösningar. Böcker om elände, men framför allt om kamp. Ord som kan ge strategier, så frön, slå gnistor. Ord som kan stimulera och provocera, smeka medhårs eller mothårs. Meningar och fraser dit jag kan fly undan, eller som får mig att lyfta den knutna näven ur fickan och upp i luften.

Det kaffe som jag och mina kamrater på Forum kokar är av det slaget som smakar som bäst tillsammans med kamrater och revolutionär anda. Men passar även bra till de här böckerna jag pratade om, och för att varva ner eller upp efter en tung dag.

Och så de här sofforna. Som också är kafé, mötesrum, folkkök och kontorsplatser.

Syndikalistiskt Forum vill vara en mötesplats för den utomparlamentariska vänstern i göteborg. För revolutionära kommunister och anarkister, feminister, queers, antifascister och vanligt jävla folk. Vi tillhandahåller kultur och teori, kaffe och bullar. När lokalen fylls av kamrater och aktivister skapas praktik och aktion.

Böcker, soffor och kaffe är inte tillräckligt motstånd mot allt som vi måste kämpa mot, och inte tillräckliga vapen för att ta oss dit vi vill. Men ett steg på vägen, ett verktyg i kampen, ett nav i vår organisering. Vi som driver Forum gör det för att vi tror på folkbildning och för att vi tror på mötesplatser.

Ett tecken på att mötesplatser är effektiva är att de upplevs som ett hot. Från Cyklopen i Stockholm till Cremona i Italien ser vi hur fascister attackerar sociala center. I Jönköping vill kommunpolitiker stänga ner bokkaféet, i Spanien och Grekland stormas sociala center av polis i jakt på anarkister och aktivister.

Regeringens infamösa utredning och arbete kring våldsbejakande extremism tar upp fysiska lokaler som “bokkaféer där det arrangeras föreläsningar” som ett hot mot det här samhället. Tack, det vill vi gärna vara!

En dag som denna borde vi prata om motstånd och om kamp. Om kamratskap och om att uppnå våra mål om det klasslösa samhället. På vägen vill vi från Forums sida upplåta våra vapen i form av böcker, kaffe och några soffor.

Min barrikad är en kafédisk och några soffor - jag hoppas att vi ses på barrikaderna!

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug