Bloggtema: 1 maj

Ur Baggböleri

Baggböleri är en genreöverskridande bok, planerad till våren 2015, som berättar om arbetsplatskamp och utsatthet i ett historiskt och samtida perspektiv och drar därmed paralleller mellan en dåtid och de villkor under vilka vi i dag kämpar för ett drägligt liv för alla människor. 

Freke Räihä är en frihetligt socialistisk poet bosatt i den litterära och geografiska periferin. Baggböleri kommer att bli dennes elfte bok.

 Selfie författare.

 

Bödeln på avstånd, via telegraf / Kollektivavtalet

Jag: Nyheten om de osolidariska handlingarna når oss.

Informationen: Den tilltalades förklaring, att han
svårligen har kunnat besinna sig,
skall lämnas utan avseende.

Jag: Vi går ut på gatorna för att inget får hindra oss.

Informationen: Rättvisan slipar.

Jag: Flaggan sänktes till halv stång.

Informationen: Elden löper.

Jag: Vi är informella.

Informationen: Vi har möjlighet att övervaka era nätverk utan anledning.

Jag: Krypteringen kringgår den rättsmässiga censuren.

*

23:e augusti 1927 – Tystnaden föll i de oskyldiga skogarna;

En tyst dag, avrättad.

 

Porträtteras i finrummet: som hjältemod.
mördare och terrorister


 

 Den dagen var det tyst efter hela järnvägslinjen. Ingen dynamitskott ekade, inget gnissel från stubbrytare och dragkärror hördes, inga slag på borrstålet.

 

Hela världen stod still;

*

Skott även här: (april 1929);

1930 begärs 12 öre per kubikfot;

(de arbetsvilliga betalades denna summa)

Vägran/Blockad/Lockouten fortsätter.

Statistiken över antalet offer är inte tillförlitlig då den silas ned uppifrån.

Brytare från Norsjö köps upp
(igen)
och vid andra försöket når de avverkningen
(med eskort, igen).

*

1925-1930; inga nya avverkningsposter.

Inget höggs, inget forslades; (nästan)

Ekorrsoppan smakade av barr och kotte;
Denna brödbit räcker till oss båda.

… och man tjärade;

Jag säljer mina ägodelar.

och i varje Lossmenhem – kaffe, det lever kvar;

i varje långväga besök: mat.

 

Ur förödmjukelse och förbittring: Styrka.

 

"Folkrörelse på arbetsplatsen - motmakt på jobbet"

Om det inte finns sammanhållning och rörelse på arbetsplatsen, längst ner, längst bak, så hjälper inga avtal och fina ord. Tvärtom försvinner våra rättigheter när arbetsgivarna synar våra kort och vi inte kan sätta emot. Men om de som står längst bak kommer i rörelse - då driver de alla andra framför sig. 

”Folkrörelse på arbetsplatsen” är en bokserie vars tredje del, Slutsnackat, precis har kommit it. Den 12 maj kl. 18.00 kommer böckernas redaktör, Frances Tuuloskorp, till Göteborg och Kafé Cello (Södra Förstadsgatan 65 B). Läs mer i Agendan: Göteborgssläpp för slutsnackat.

Bokomslag Slutsnackat - Folkrörelse på arbetsplatsen

Ett smakprov ur boken

Denna korta berättelse från ett storkök påminner om Julvört i Hopsnackat. Där är det bageriarbetarna som ”sätter likhetstecken mellan 'vi, arbetarna' och 'vi, brödätarna', som om båda vore vi. […] så vägrar vi acceptera att någon annans intressen tränger sig emellan oss och oss.”

Här är det kockarna och barnen som är vi och vi.

Den här sortens trixande är en tyst maktkamp som pågår under ytan på många sorters arbetsplatser. Vi kanske borde uppmärksamma det mer. Leder det rätt eller fel, kan det utvecklas som kampmetod? /Red "Folkrörelse på arbetsplatsen"

Gömma blandfärs

En arbetskamrat bad mig gömma tio kilo blandfärs i dietfrysen. Jag jobbade som dietkock i ett storkök som lagade mat till förskolor. 27 avdelningar, för att vara exakt, och vi var 4,5 tjänster. Den här dagen var det kålpudding med potatis och lingonsylt. Vi skulle behöva extra färs nästa gång det var dags för barnfavoriten köttfärssås och spaghetti, vi visste att 30 gram färs per barn inte skulle räcka till. Chefen var en fanatisk paragrafryttare och stod det 30 gram blandfärs per barn i receptet så gick det inte att rucka på, oavsett om det var kålpudding eller köttfärssås. Att övertala chefen gick inte, alltså smög vi undan färs. Situationen var inte unik. Vårt jobb var att se till att ungarna fick mat och vi fick ofta mickla och trixa för att det skulle gå. Vi fick bända på reglerna. För ledningens krav på ekonomi eller deras ibland oförståeliga regler gick ofta på tvärs mot våra ansträngningar. Skulle vi genomfört en öppen protest istället? Kanske. Nu valde vi att jobba mer och hårdare för att ordna fram maten.

Men i det valet fanns en annan organisering av arbetet. Chefen var inget vidare att ha i köket, det kom konstiga direktiv, saker skulle göras bakvänt, det var helt enkelt inte chefen som visste bäst och när chefen var där kunde vi inte bestämma själva. I det läget tog vi aktivt på oss mer arbetsuppgifter för att också få mer makt och inflytande. Chefen satt kvar på kontoret istället och vi behöll både arbetet och informationen. Vi valde mer arbete och mer makt istället för maktlöshet och ett lugnare tempo – i det pekade vi, på ett praktiskt sätt, också ut chefen som överflödig.

”Gömma blandfärs” är skriven av Henrik Johansson, Malmö

Sida 1 av 2

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug