”Var det väldigt cisprivilegierat av mig att säga så?”

I dagens inlägg skriver Alex Snäckerström, samordnare och pedagog på Mötesplats Simone, om cisprivilegier*, vårt cisnormativa tvåkönssamhälle och hur det behövs mötesplatser där en som transperson kan mötas av kunskap, kompetens och av andra personer med liknande erfarenheter.

 

Alex Snäckerström
Foto: Proud Animals

”Var det väldigt cisprivilegierat av mig att säga så?” – Denna mening ingick i en ursäkt jag fick av en vän då hon hade ifrågasatt mitt könsuttryck i samband med att jag berättat att jag funderade på transutredning. Vi hade setts hemma hos henne och pratat. Då jag gick därifrån hade jag en konstig känsla i magen men förstod inte riktigt vad som skett förrän hon ringde upp. Hon bad om ursäkt och konstaterade att det hade varit cisprivilegierat av henne. Jag vet inte många transpersoner som får/har fått en sådan ursäkt. Som stått där med dålig känsla i magen och faktiskt inte behövt hantera den själv.

Jag arbetar på Mötesplats Simone i Göteborg som är en förening för transpersoner och tjejer. Vi är utan tvekan den största samlingsplatsen i Göteborg för transpersoner. Det är väldigt få av våra medlemmar som utöver Mötesplats Simone har transkompetenta personer i sitt liv. Den transfobi som vi möter dagligen är ofta upp till oss själva att hantera och försöka att säga emot. Det som dock oftast sker är att det går in i en och en tror att det är en själv som det är fel på.

Det är inte transpersoner det är fel på. Vi lever i ett cisnormativt tvåkönssamhälle. Det innebär att samhället är uppbyggt utifrån vanföreställningen att det finns två kön och att dessa tilldelas vid födseln och att alla människor sedan lever som dessa kön resten av sina liv. Det behövs mötesplatser där en möts av kunskap, kompetens och av andra personer med liknande erfarenheter. Det fantastiska med Mötesplats Simone är att hit kan en komma utan att någonsin tidigare mött en annan transperson och plötsligt få umgås med flera stycken. Här blir en inte ifrågasatt och en får själv välja namn och pronomen och en får ändra dessa hur många gånger en vill.

Föreningen har funnits i över femton år. Jag har arbetat här i sju år. Då jag kom in i föreningen var det en förening för cistjejer. Detta betyder dock inte att det inte fanns queerpersoner i föreningen, men verksamheten var riktad till cistjejer. Jag startade upp ett projekt som hette ”Elda”, vilket var ett projekt med riktad verksamhet för hbtq-personer och med det projektet synliggjordes queera medlemmar och det tillkom flera nya medlemmar som inte var cispersoner. I och med ”Elda” var det omöjligt att inte inkludera transpersoner i målgruppen för föreningen.

Vi är en förening med plan organisering och vår verksamhet utgår från medlemmars önskemål, kunskaper och drivkraft. De som är medlemmar här är några av de mest välkomnande, solidariska och kärleksfulla människor jag någonsin mött och det kommer nya hela tiden. Stämningen de skapar tillsammans och hur de välkomnar nya människor gör mig helt svag i knäna och varm i hjärtat. All vår verksamhet är gratis för medlemmar. Alla ska kunna delta oavsett klass och ekonomi. Detta betyder att vi varje år söker ekonomisk hjälp från fonder, stiftelser och Göteborgs kommun. Vi har aldrig tillräckligt mycket pengar. De som är anställda på föreningen sitter aldrig säkert. Vi arbetar konstant deltid, trots att arbetet kräver många fler timmar än anställningsgraden och vi har ständigt hotet om att inte ha arbete nästa verksamhetsår hängande över oss. Göteborgs Stad vill profilera sig som en hbtq-vänlig stad. De för gärna fram föreningen som ett gott exempel på vilka fantastiska verksamheter som det finns i staden, men de vägrar år efter år att finansiera oss på en rimlig nivå. De glömmer t.o.m. bort att berätta om oss då de skriver en rapport om livsvillkor och mötesplatser i Göteborg (normbrytande liv i Göteborg - lägesrapport om hbtq-personers livsvillkor i Göteborg 2014).

 

It's OK to be cis
Bild tagen från http://assignedmale.tumblr.com/

Vilka tror ni att detta går ut över? Vilka tror ni drabbas i slutändan om ekonomiska resurser inte ges till denna verksamhet, vilka tror ni drabbas om vi inte synliggör och tipsar om vilka verksamheter som finns för en väldigt utsatt målgrupp? Vi behöver vara solidariska med varandra. Vi måste lyfta upp varandra och se till att tipsa om varandra för folk som söker sina sammanhang. Så att de får vara, så att de får bli sedda och får se andra.

Vi behöver ställa krav på varandra. Tvinga folk med pengar och makt att se sin position och synliggöra hur de solidariskt kan fördela sina privilegier. För det är det som det handlar om. Människor behöver se sina privilegier. Jag vill se utbildningar i cisprivilegie-certifiering. På varje ungdomsmottagning, skola, fritidsgård, träningsställe och i hela Göteborgs kommun. Cispersoner behöver se och synliggöra de fördelar de tilldelas varje minut. Hur en som cisperson blir speglad, sedd och inkluderad varje sekund, varje dag och hur en aldrig, aldrig någonsin behöver gå en utredning med fokus på om en verkligen är cis.

Solidarisera er, organisera er. Together we stand, divided we fall.

*cis betyder att en definierar sig som det kön en blev tilldelad vid födseln

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug