"Rasismen i skolan måste få ett slut!"

Nu på måndag 10/11 börjar Antirasistiska filmdagar i Göteborg. Mimmie Håkansson som praktiserar på Antirasistiska Filmdagar bloggar om rasismen som genomsyrat hennes skolgång och hur det har påverkat henne. Hon lyfter också att normkritiskt antirasistiskt arbete i skolor är en förutsättning för förändring, gärna med film som utgångspunkt för diskussioner.

Foto: Mimmie Håkansson
Foto: Mimmie Håkansson

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att värna demokratin och att fostra eleverna till respekt för allas lika värde. Trots att skolan ska vara en plats där alla ska känna sig trygga utsätts barn dagligen för diskriminering och rasism innanför skolans grindar. Rasismen genomsyrade min egen skolgång och jag vill belysa hur det har påverkat mig.

Till en början vill jag klargöra att rasism är en samhällsorienterad diskriminering som är strukturell och inget som bara sker på individnivå. Hela samhället bär därför ansvaret inte enbart enskilda individer.

Jag är adopterad från Indien och växte upp i ett litet samhälle i norra Skåne. Under min skolgång påpekade elever och lärare ständigt att jag var annorlunda. Jag var ett av få rasifierade barn på min skola och drog till mig mycket uppmärksamhet.  Nästan dagligen fick jag höra ”Varför är du inte med dina riktiga föräldrar?”, ”Varför är du så brun? Det är fult” och ”Åk hem till ditt land, du hör inte hemma här!”. Det hände även att jag upprepade gånger blev tilltalad med nedsättande ord som ”neger” och ”svartskalle”.  Alla som varit med om detta vet hur fruktansvärt ont det gör.

Att utsättas för rasism under uppväxten påverkar inte bara självbilden och självförtroendet utan också identiteten. Att inte själv ha tolkningsföreträde. Att andra definierar vem du är, om du är svensk och om du har rätt att vara här. Ett vanligt försvar är att rikta frustrationen inåt och skuldbelägga sig själv.  Att hata sig själv för hur man ser ut och att undvika att prata om sitt ursprung för att man skäms. Rasismen har i mitt fall resulterat i ett självförakt som finns kvar hos mig trots att jag idag är vuxen. Därför blir jag oerhört upprörd när människor ifrågasätter huruvida vi har rasism i Sverige och menar att ”allt är rasism nuförtiden”. Rasism (likt andra förtryck) tar sig många olika uttryck, exempelvis genom exotifiering och förlöjligande. Men det ena utesluter inte det andra, och debatten om vad som är och inte är rasism urholkar hela syftet med att krossa förtrycket. 

Hur ska vi då bekämpa rasismen? Hade det funnits ett enkelt svar hade vi förmodligen redan gjort det. Först måste vi förstå att rasismen är grundad i kolonialismens föreställningar om vita européers överlägsenhet. Rasismen kan därmed betraktas som en egen världsordning djupt rotad i våra samhällen. Normer, ideal och representationer i kultur och media fastslår gång på gång rasistiska föreställningar. Vithetsnormen är ett exempel på hur rasifierade personer blir åsidosatta.”Hudfärgad” som syftar på ljus hy är en tydlig indikation på hur vithetsnormen upprätthålls.

Okunskapen framhålls ofta som boven i dramat. Det är i okunskapen som rasismen kan gro. Kunskap är därför en nyckel till förändring. Genom att bedriva ett normkritiskt och antirasistiskt värdegrundsarbete i skolan tror jag att man kan komma långt. Skolan är en viktig arena för att sprida kunskap om rasism och mänskliga rättigheter.  Barn och unga är vår framtid och det är viktigt att de få med sig dessa värderingar tidigt. Inga barn ska behöva växa upp och hata sig själva på grund av vilka de är. Alla barn ska ges möjlighet att definiera vem de är och ha utrymme att få vara sig själva.

Jag har länge varit engagerad i antirasistiska frågor och brinner för inkludering och mångfald i skolan. Detta engagemang ledde mig till en praktik på Antirasistiska Filmdagar i Göteborg, där jag för närvarande praktiserar. ARF har i 12 år arbetat med att sprida kunskap om rasism till skolor runt om i landet. Genom ett brett samarbete med flera organisationer arrangerar ARF kostnadsfria filmvisningar, samtal och workshops på temat mänskliga rättigheter. Målet med verksamheten är att främja respekt, kunskap och nyans i relationen mellan människor med olika kultur och erfarenheter. Arbetet utgår från övertygelsen att filmen som uttrycksmedel i kombination med det öppna samtalet bidrar till ökad förståelse. 

Till följd av den ökande rasismen i samhället blir behovet av antirasistiska skolprojekt allt mer avgörande.  I barnkonventionen står det att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Skolan har således ett stort ansvar att förmedla detta. Min förhoppning är att barn som växer upp idag slipper mötas av samma okunskap och fördomar som jag och många andra gjorde under vår skoltid.

Mimmie Håkansson
Praktikant
Antirasistiska Filmdagar

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug