"Jag är inte rasist men …"

Ardeshir Bibakabad från föreningen Homan skriver om rasism, mångfald och att plocka "russinen ur kakan". I Föreningen Homan i Göteborg har många islamsk tro och är HBTQ. De har som övergripande mål att öka tolerans och istället minska homofobi och islamofobi och annat som kränker människors värde och begränsar deras frihet.

Ardeshir Bibakabadi Foto Isa Andersson
Ardeshir Bibakabad. Foto: Isa Andersson.

Att säga ja till alla människors lika värde borde vara en självklarhet. Tyvärr visar bland annat nätet att det inte alltid är fallet. Det finns många som är fördomsfria i teorin men lägger till "Jag är inte rasist men …" eller liknande. Ett grundläggande värde borde vara mångfald, ännu mera mångfald och mesta möjliga mångfald. Invandrare bidrar till mångfalden och är absolut en nödvändig och önskvärd del av vårt svenska samhälle. Av praktiska skäl kan inte all invandring vara helt oreglerad. Fri invandring bör ändå vara målet man strävar efter och successivt tar små steg efter steg för att nå.

I föreningen Homan har många islamsk tro och är HBTQ. Dessa kan drabbas på olika sätt. Eftersom människor ofta inte skiljer på grupp och individ måste enskilda muslimer stå till svars för vad som händer i världen när det gäller religion och/eller politik. Det drabbar oskyldiga hårt och orättvist bara för att andra människor gör en tankevurpa.

HBTQ-are är också utsatta. De är offer för en heteronorm som fortfarande genomsyrar samhället. För att synliggöra sig måste de "komma ut" för sin omgivning, kanske dagligen. Däremot behöver heterosexuella inte "komma ut" med vilken läggning de har.

Att vara kvinna kan ibland vara till nackdel. Att vara en muslimsk och troende och kanske lesbisk kvinna väcker ofta negativa reaktioner.

Att vara muslim och HBTQ och kanske till råga på allt dessutom kvinna kan vara oacceptabelt för andra. Jag vill att alla tar till sig värdet av mångfald och det bästa inom olika religioner och kulturer. I det här fallet får man plocka ut och stoppa i sig "russinen i kakan". Vad händer då? Jo, individen får ett friare och tryggare liv och det blir lättare att andas i samhället. Om människor i sin vardag bemöter andra som de själva skulle vilja bli bemötta/behandlade blir värdegrunden mjukare. Det blir en win-win situation.

Med vänlig hälsning
Ardeshir Bibakabadi
Homan

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug