Feministiska representationer: Att bearbeta bilder

Under Göteborg Film Festival (GIFF) kommer genus- och filmvetaren Daniela Dahl i tre blogginlägg att skriva om olika feministiska representationer på film. I sitt tredje och sista inlägg skriver hon om behovet av att bearbeta stereotyperna i film och göra upp med de bilder vi har med oss sedan tidigare.

Förra året var filmen Nånting måste gå sönder av Ester Martin Bergsmark öppningsfilm på GIFF, nu ett år senare belönas skådespelerskan Saga Becker med en Guldbagge för sin roll i filmen. Att Becker är den första transpersonen att vinna en guldbagge är naturligtvis en symbolisk milstolpe, på samma sätt som det talas om Kathryn Bigelow som första kvinnan att vinna en Oscar för bästa regi och Halle Berry som första svarta kvinnan att vinna en Oscar för bästa skådespeleri.

Saga Becker på Guldbaggegalan 2015

Saga Becker på Guldbaggegalan 2015

Att räkna representationer kvantitativt har visat sig vara en viktig och effektiv feministisk strategi i olika typer av jämställdhetsarbete. En annan viktig aspekt som däremot är svårare att mäta, är innehållet i själva representationerna. Detta kan uppmärksammas genom att kritiskt granska det bildflöde vi konsumerar, och hur det är producerat. I förra inlägget låg fokus på saknade representationer, hur kön skulle kunna representeras på nyskapande sätt och på så sätt bryta upp rådande normer. I detta sista inlägg kommer fokus att ligga påde representationer som är traditionella, och mer bestämt hur det går att jobba konstruktivt med de gamlabilder vi har med oss.

Ett av de största förtrycken som sker genom kulturella representationer utgörs av stereotyper, det vill säga, att vissa representationer återkommer så till den grad att de till slut blir en del av den konstnärliga konventionen. Som regel blir detta problematiskt när stereotypen inte rymmer ett helt subjekt, när det alltså inte är meningen att åskådaren ska identifiera sig med stereotypen. En snygg tjej eller ett kriminellt blattegäng är inte gestaltade på ett sätt som gör att tittaren kan identifiera sig med karaktärerna i fråga. De är istället medel för identifikation med andra representationer, som traditionellt utgörs av vita, funktionsdugliga cis-män.

För att bryta upp stereotyper räcker det inte alltid med att skapa och erbjuda nya representationer av kvinna, vi behöver också göra upp med de bilder vi har med oss sedan tidigare. Detta kan exempelvis göras genom att leka med konventioner, eller genom att utgå från klassiska representationer som filmen sedan sätter ur spel.

Bearbetningar av den här typen är vanliga inom en rad olika filmgenres, med såväl politiska som stilistiska motiv. En feministisk bearbetning som har börjat dyka upp de senaste åren är omformuleringen och ifrågasättandet av det stereotypa våldtäktsoffret. Ett exempel från den gångna festivalen är Clara Olaussons dokumentär Under Barcelonas korta kjol. 

Under Barcelonas korta kjol

I filmen får vi följa Olausson och hennes två vänner under en vistelse i Barcelona där de planerar att söka upp och konfrontera den man som våldtagit henne flera år tidigare. Förutom att bilderna av de tre vännerna är nyskapande bara genom att visa fnittriga, grova och flamsiga tjejer som stöttar varandra genom en svår upplevelse, så är själva filmatiseringen också en bearbetning av den klassiska representationen av våldtäktsscenen som sådan. I dokumentären berättar en stundtals osentimental Olausson om skeendet, hon visar platsen där det hände och beskriver vägen hem, hur hon letade efter sina vänner. Samtidigt förminskas inte händelsen, vi får följa med i hennes dialog kring offerrollen och vem hon vill vara, vi ser hur hon är bestämd med den bild hon vill visa upp, men vi får också följa med i kontrasterande sekvenser där våldtäkten är laddad och känslosam.

Olaussons film bryter således mot stereotyper, samtidigt som den kommenterar hur konventionen brukar se ut. Vikten av den här typen av bearbetningar kan inte nog understrykas, eftersom den ger tittaren möjlighet att konfrontera och ifrågasätta sina egna, ”medhavda”, bilder. Det handlar alltså både om att öppna upp de trånga representationer som människor placerats i, såväl som att få verktyg att ifrågasätta traditionella representationers giltighet.

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug

Hjälp oss att bli bättre!

Hej! Vi vill gärna förstå hur vi kan förbättra Agenda: Jämlikhet för dig! Att svara på enkäten tar bara två minuter av ditt liv och du får en massa god karma på köpet!

Svara på enkäten nu En annan gång