Asylstafetten - en värld som vi vill ha den

På det första planeringsmötet för årets Asylstafett pratade vi om vad som var syftet med stafetten. Vi kom på väldigt många, men ett av syftena var att vi under ett par veckors tid ville skapa en värld så som vi vill att världen är. En värld utan gränser, där vänskap kan växa fram oberoende av var i världen en kommer ifrån. Här kommer Sajads, Annikas och Felix berättelse om ett sådant mikrokosmos som växte fram under asylstafetten 2014.

Flaggor

Sajads berättelse om asylstafetten 2014

2014 hade jag precis kommit till Sverige och när jag började gå stafetten kunde jag varken prata svenska eller engelska. Trots det fick jag under de veckorna vi vandrade jättemånga nya vänner. När en vandrar blir det som att asylstafetten blir en enda stor familj. Man äter tillsammans, man sover på samma golv och man går långt tillsammans varje dag. En av vännerna jag fick var Felix. I Afghanistan hade jag en stor släkt med många barn som jag brukade passa och leka med, men när jag kom till Sverige blev jag väldigt ensam och saknade mina småkusiner. Felix var 2014 tre och ett halvt år och påminde mig om barnen som jag saknade, och vi blev snabbt väldigt nära vänner. Idag är vi fortfarande vänner och om vi inte ses på några veckor saknar jag honom mycket. I Sverige är ensamheten och alla jobbiga minnen det svåraste att bära på, men när jag är med Felix glömmer jag allt som är svårt. Tack vare Asylstafetten fick jag ett stort nätverk med både svenska och afghanska vänner, och något jag märkt är att mina afghanska vänner är annorlunda här i Sverige. Alla hjälper till och vill engagera sig i frågor som känns viktiga. För mig är det som Asylstafetten står för, en humanare flyktingpolitik och en värld utan gränser, en sådan fråga.

Felix

Annikas berättelse om asylstafetten 2014

Jag gick Asylstafetten första gången 2013 och det var på samma gång en fantastisk och fruktansvärd upplevelse. Fantastisk för att jag fick uppleva ett sammanhang där människor oberoende av var i världen de kom ifrån vandrade tillsammans och delade mat, golv att sova på, skavsår på fötterna efter långa dagars vandring och en längtan efter en bättre värld. Fruktansvärd för att jag fick ta del av mina nya vänners berättelser om flykt och det utanförskap som följt i Sverige efter flykten. Året därpå valde jag att gå en hel vecka med stafetten, och tog med mig min treåring Felix i en bärryggsäck. Jag tränade innan och konstaterade att jag klarade att vandra en hel dag med honom på ryggen. Under veckan bar jag honom dock knappt tio minuter i sträck. Felix vandrade från rygg till rygg och jag fick en känsla av att jag äntligen förstod vad uttrycket "it takes a village to raise a child" betydde. Felix fick lika många vänner som jag den veckan, men en vän fick han för livet; Sajad. Första dagen bar Sajad Felix sent på eftermiddagen och Felix somnade mot hans axel. I två timmar gick Sajad med armen utsträckt för att Felix skulle sova så skönt som möjligt. Felix brydde sig inte alls om att Sajad inte pratade samma språk, det gick så bra att kommunicera ändå. De närmsta dagarna var det Sajad han sprang till när han ramlat, när hans mamma inte lät honom få som han ville eller han helt enkelt ville busa en stund. Än idag är de oskiljaktiga, och har de inte setts på ett par veckor saknar han honom och vill att vi ska ses. Asylstafetten blev en skärva av världen så som jag vill ha den, med vänskap och solidaritet över gränser, där vi alla tar hand om varandras ungar och uppfostrar dem med kärlek.

Information om Asylstafetten

Asylstafetten är en manifestation för en humanare flyktingpolitik som i år går av stapeln för fjärde gången. Manifestationen består i att en grupp människor går från Malmö till Göteborg med stopp i många större och mindre orter på vägen. Vi går förbi två förvar: det i Åstorp och det i Kållered. I varje ort vi passerar håller vi en manifestation för en humanare flyktingpolitik. En kan komma och vandra med oss hela vägen, ett par dagar eller bara en timme. Vi avgår från Malmö den 10/7 och är framme i Göteborg den 28/7. Tidigare år har vi gått från Malmö till Stockholm (2013), Malmö till Almedalsveckan på Gotland (2014) och Malmö till försvaret i Åstorp (2015). Följ oss gärna på Facebook!   

//Annika Nilsson och Sajad Hojati

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug