6 snabba frågor till Maria Ramnehill

Som avslut på temaveckan om transperspektiv har redaktionen pratat med journalisten och författaren Maria Ramnehill. Hon har skrivit boken Ett transfeministiskt manifest, som gör upp med föraktet mot transkvinnor.

Maria

Maria Ramnehill. Foto: Jessica Segerberg.

 Vilka frågor som berör transpersoner anser du är viktiga att lyfta inför valet i höst?

Jag hoppas mest att transpersoners rättigheter inte ska bli en valfråga – vi har under ett drygt decennium sett otroliga framsteg när det gäller rättigheter och ett första steg mot någon slags normalisering. Men nu råder konservativa vindar och både homofobi och transfobi verkar öka i samtiden: jag är snarare rädd att trenden går åt än mer konservativa vindar. Så jag hoppas att valet kommer att handla om klassiska fördelningsfrågor, om en politik som ökar allas ekonomiska frihet, allas trygghet på arbetsplatsen och i arbetslivet. För en så ekonomiskt svag och diskriminerad grupp som transpersoner är det av enorm vikt. En ekonomisk politik för jämlikhet är något av det viktigaste för transpersoner idag, liksom för väldigt många andra. 

En av de viktigaste frågorna just nu är väl ökade resurser till transvården som helhet, eftersom som så många fler söker sig dit än tidigare. Köerna har växt enormt i en vård som redan innan varit alldeles för långsam. 

Vad kan cis-personer göra för att bidra till förståelse för och förbättring av transpersoners situation?

 Det är en svår fråga! Jag vet inte om man behöver öka sin förståelse mer än att betrakta också transpersoner som människor, alldeles vanliga. Att inte ha ingången att det är något konstigt, något väldigt annorlunda. Generellt blir det ju lättare om man faktiskt känner någon med transerfarenhet, att man faktiskt umgås med någon utan att göra det till något konstigt.

 Finns det några organisationer eller plattformar som du kan rekommendera för transpersoner som söker gemenskap?

I Göteborg finns ju mötesplats Simone, i Stockholm vet jag att det finns något liknande för unga för att hitta gemenskap och vänner. 

En organisation som har gjort ett fantastiskt aktivistjobb är Transförsvaret, och jag hoppas verkligen att de kan fortsätta om de bara hittar några fler som kan engagera sig i styrelsen. 

Vilka är dina smultronställen som är trygga och inkluderande för transpersoner i Göteborg?

Lesbisk frukost är en favorit, även om det var längesedan jag var där och ofta inte hinner komma. Alla lesbiska ställen och evenemang jag gått på i Göteborg har varit bra och trygga, även om det finns alltför få och alltför sällan händer något. 

Har du några egna influenser som inkluderar transperspektiv inom populärkultur? 

Det finns inte mycket om transkvinnor i populärkultur som jag gillar egentligen. Det finns inte mycket om transpersoner jag gillar inom kulturen som helhet, men Lyra Kolis (fd Ekström Lindbäck) roman Ett så starkt ljus, Nino Micks och Yolanda Aurora Bohm Ramirez nyutkomna diktsamlingar och naturligtvis Ester Martin Bergsmarks film Någonting måste gå sönder är några av undantagen. 

 Vem är din största förebild?

Jag har nog ingen stor förebild, men jättemånga som jag beundrar på olika sätt: Sara Stridsberg, Lars Norén, Mare Kandre. Och den kanadensiska twittraren Natalie Reed som kanske har varit en av de viktigaste i att forma mitt förhållningssätt till transteori och feministiska frågor och inspirerat mig till att aldrig vara nöjd och fortsätta ifrågasätta de sanningar som feminismen, transaktivismen eller samhället i stort tar för givna. 

 

---

comments powered by Disqus

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug

Hjälp oss att bli bättre!

Hej! Vi vill gärna förstå hur vi kan förbättra Agenda: Jämlikhet för dig! Att svara på enkäten tar bara två minuter av ditt liv och du får en massa god karma på köpet!

Svara på enkäten nu En annan gång