Pride + film = <3

Vi på Agenda:Jämlikhet tycker givetvis att ni ska avnjuta Pride-veckans toppiga evenemang. Men det finns ju en vecka efter denna. Och det finns något som kallas för svensk sommar. Därför sammanställer vi några filmer som vi gillar på temat PRIDE. Vassego!

hbtq film

Tangerine
I filmen får vi följa Sin-Dee Rella, en transsexuell sexarbetare som just avslutat ett 28 dagar långt fängelsestraff, och på julaftonskväll springer på Alexandra, en annan transexuell sexarbetare. Si- Dee får reda på att hennes pojkvän varit otrogen mot henne med en ciskvinna och ger sig ut på jakt för att hitta ”the white fish”.  Tangerine hade premiär på Sundance film festival 2015 och blev hyllad, inte bara för att filmen är filmad på en iPhone utan också för dess viktiga skildring av transsexuellas verklighet.

Weekend
Efter att ha spenderat kvällen med sina straigha vänner drar Russell till en gaybar. Här möter han, strax innan stängning, Glen och tillsammans spenderar de helgen. I sängen, i barer och på tunnelbanan. De pratar, pratar och pratar lite till. När helgen är över är det dags för en av dem att lämna landet. En finstämd film om mötet mellan två människor och betydelsen av ett ögonblick. Hur långt eller kort det än må vara.

Tantpojken
Ni har förmodligen redan sett den, men vi vill ändå tipsa om Ester Martin Bergsmarks film Pojktanten. När Ester Martin träffar Eli för första gången är det som att se in i en spegelbild. Många år senare möts de igen och blir varandras själsfräder. Genom ett badkarssamtal lär vi känna pojktanten. En film om att känna sig annorlunda i en cisnormativ värld. Flerfaldigt belönad och väl värd tycker vi!

Summertime
Franskt, 70-tal och feministisk aktivism! Tre goda ting som blir fler i detta drama om lesbisk kärlek. Dalphine flyttar till Paris, träffar Carole genom en feministisk organisation och kärlek uppstår. Kort därefter tvingas hon flytta tillbaka till landet för att hjälpa sin familj och står därmed inför valet- ansvar eller lust.

Laurence anyways
Vi gillar Xavier Dolan och hans film om transsexuella Laurence är inget undantag. Litteraturläraren lever utåt sett ett skimrande liv, just antagen med sin debutroman och lyckligt kär i sin flickvän sedan många år. Men på sin födelsedag avslöjar han för henne att han att det är i kvinnokläder han trivs bäst. Laurence vill bli kvinna. En väldigt fin och viktig film som belönats med Queerpalmen för bästa HBTQ-film.  

Moonlight
Med tre oscarsstatyetter i bagaget är det väl få som har missat hyllade Moonlight, men för er som har inte sett den- SE DEN VETJA! Bygger på Tarell Alvin McCraneys pjäs ”In moonlight black boys look blue” och i tre separareda delar får vi följa Chirons uppväxt med en missbrukande mamma i en fattig del av Miami till dess att han är en hårdnackad vuxen och själv en del av knarkhandeln. Men framförallt får vi följa en vilsen pojke som blir kallad bög av jämnåriga plågoandar. Som i tonåren vilset utforskar sin sexualitet med en kompis och som i vuxen ålder fortfarande förnekar sin homosexualitet. En fin film om tabut att visa sig sårbar i en dömande värld.

För allas lika rättigheter: ett skifte från HBTQ till GSRM?

För länge sedan debatterade jag med en sextonårig kostymklädd pojke, som många år senare skulle komma att bli riksdagsman. På den tiden betraktade samhället samkönade relationer som ogiltiga. Radikala politiker ville införa registrerat partnerskap. Själv var jag en extremist som ville införa könsneutralt äktenskap. Antalsneutralt också, för den delen. Detta var så klart knäppt av mig, alla var ju överens om att samkönade relationer inte är lika mycket värda som olikkönade. Sextonåringen ansåg att det dåvarande systemet var rättvist. Enligt honom skulle alla ha samma rättigheter, och det existerade inte någon diskriminering i lagen: precis som en heterosexuell man får gifta sig med vilken kvinna han vill, så fick även en bög gifta sig med vilken kvinna han ville. 

Enligt de mänskliga rättigheterna har alla människor lika värdighet/värde och rättigheter, oavsett grupptillhörighet. Men som exemplet med sextonåringen visar så måste vi synliggöra utsatta grupper för att rättigheterna ska inkludera även dem. Utifrån en heteronorm kan det framstå som “lika rättigheter” att en bög får fria till vilken kvinna han vill. På samma sätt som det finns en heteronorm i mainstreamsamhället, så finns det en homonorm i kampen för minoriteters rättigheter; en hierarki där Homosexuella står högre än Bisexuella vilka står högre än Transpersoner, vilka i sin tur står högre än övriga delar av Queerspektrat – t.ex. intersexuella, asexuella, sadomasochister, fetischister, polyamorösa, pansexuella osv. På sikt vore det därför bra att fasa ut begreppet HBTQ till förmån för GSRM – där “M” står för Minoriteter och för Mångfald, medan G, S och R står för Genus, Sexuella/Sensuella respektive Romantiska/Relationella. I praktiken betyder HBTQ och GSRM samma sak. Skillnaden är att med GSRM slipper vi den ovan nämnda hierarkin, samtidigt som det blir svårare att definiera bort de minoriteter som inte är just HBT, som att göra “queer” till t.ex. en klädstil istället för ett samlingsnamn på allt som bryter mot godtyckliga normer. I slutändan handlar kampen om hela regnbågsspektrat. Det är en kamp för varje människas rätt till sin egen kropp och till sitt eget känsloliv.

// Xzenu Cronström Beskow

 

Xzenu

#Jagvillblipappa

Mathias Sabel driver kontot #jagvillblipappa. Idag bloggar han för Agenda:Jämlikhet om svårigheterna för HBTQI-personers att bli föräldrar, och om sitt eget driv i frågan.

Hej allesammans,

Mathias Sabel heter jag och är en snart 26-årig kille uppväxt i Lerum utanför Göteborg, numera bosatt på Lidingö utanför Stockholm.

När jag var runt 12 år upptäckte och kände jag att någonting inte riktigt var lika hos mig som hos andra killar i min närhet. Jag förstod mig inte på alla "skämt" och objektifierande ord om tjejers kroppar och vad man ville göra med dessa. Jag kände någonting annat.

Det tog lång tid för mig att acceptera att jag var homosexuell, eller bög som jag hellre säge, och det dröjde enda till tjugoårsåldern innan jag tog modet till mig och verkligen kom ut. Åren innan dess hade jag sällskapat med flickvänner och hade länge tryckt undan alla känslor som konstant gjorde sig påminda inombords. En stor del i detta var inte bara den fysiska attraktionen utan även att om man hade ett "normalt" heterosexuellt förhållande så skulle man kunna skaffa familj och barn. En längtan jag alltid haft. 

När jag väl vågande ta steget och leva mig själv fullt ut som bög har tankarna om familj såklart följt med och från att jag var runt 21 år fram till förra året har oron och ångesten kring ämnet växt sig större att jag kanske aldrig kan nå mitt livs dröm. Förra sommaren, på en filt vid en badplats på Lidingö under en starkt lysande sol, bredvid min pojkvän och sambo, tog jag tag i mitt driv och startade Instagram- och Facebook-kontot #jagvillblipappa. Ett engagemang för att sprida vetskapen om svårigheten för HBTQI-personer att bli föräldrar i dagens Sverige. Utöver det ville jag såklart även sprida energi och tro kring att aldrig släppa sin dröm.

Trots att det varit lagligt sedan 2003 har det ännu inte skett någon utländsk adoption till ett samkönat par i Sverige. I dagsläget finns det en öppning, Colombia, som godkänt ett bögpar från Sverige att skicka in deras ansökan. De inväntar nu svar om när det kan tänkas bli aktuellt att välja ut vilket barn som ska adopteras till dem. Förhoppningsvis är det en fråga om när, inte om.

Övriga vägar att gå, som jag ser det, är att vända sig till sin egen hemkommun för att ställa sig i kö till inhemsk adoption eller att överväga surrogatmödraskap från utlandet. Det senare alternativet är dock väldigt dyrt i dagsläget. Ett barn som kommit till världen genom surrogatmödraskap kan kosta mellan 500.000-1.000.000 svenska kronor, så det är bara att börja spara och hoppas på en stor Triss-vinst.

Skämt o sido. Idag, cirka ett år efter att jag startade sidan, efter att ha sökt mycket information, pratat med många personer i samma situation samt besökt Adoptionscentrum och surrogatmödraskapbyråer har jag en helt annan bild av problemet. Jag tror numera på att när jag och min sambo väl är redo så kommer vi kunna få ett barn, på ett eller annat sätt. Jag har hört och fått ta del av många solskenshistorier genom forum på Facebook och på andra sidor på internet. Något jag har märkt och vill poängtera är vilken stor skillnad information gör för individer som mig. Att jag numera är påläst och vet om möjligheterna och de potentiella vägarna att gå är mitt hopp högt. Utan information hade jag säkerligen varit kvar där jag stod förra sommaren, hopplös och uppgiven.

Gå gärna in och följ #jagvillblipappa på Facebook där jag publicerar information, artiklar, diskussioner och mycket annat. Tillsammans kan vi nå till drömmarna!

En framtida pappa,

 

Mathias Sabel

 

 

Jagvillblipappa

Något jag är stolt över

Världen kryllar över saker att vara stolt över. Men bland de små framstegen gällande allas lika rättigheter och likabehandling eller teknikens och vetenskapens framgång finns det en sak jag är som allra mest stolt över. Det är att jag blir kär i den personen jag blir kär i, det är inget jag väljer och det är heller inget jag gömmer. 

 

Under flera årtusenden har den normativa relationen varit mellan man och kvinna. En del är därför inte helt vana med, eller kan inte acceptera den tanken att det ibland kan se ut på ett helt annat sätt. Ett sätt där kön ibland inte ens är relevant eller ett sätt där två av samma kön kysser varandra på bussen i den hetsiga morgontrafiken. De flesta har någon gång på grund av dessa normerna fått höra att de kommer att hitta en person av det motsatta könet. En de kommer älska och spendera resten av deras liv med. Det var det jag fick höra också. Det var till och med det jag ville göra just eftersom det var den enda verkligheten som fanns för mig just då.

 

Som tolvåring var jag otroligt osäker i mig själv. Jag förstod aldrig vad mina tjejkompisar såg hos de muskulösa killarna i årskursen över oss. Jag ifrågasatte därför så småningom min sexualitet. Blotta tanken att inte vara som alla andra gjorde mig vettskrämd. Dock klandrar jag inte mig själv som 12-åring. Jag kände ju inte till en enda person som var öppet homosexuell, så hur skulle jag då kunna acceptera att jag kanske var det? Konstant gick jag runt och var rädd för att någon skulle komma på mig när jag istället för att spana på killar smålog för mig själv när jag fick syn på de förbipasserande tjejerna i väntan på att nästa lektion skulle börja. Jag var så tillbakadragen som möjligt och valde att bara vara tyst om min osäkerhet kring min sexualitet. Ingen skulle ju förstå. Ingen skulle ju acceptera mig. Ingen var ju som jag. Jag trodde jag skulle dö ensam. Det är lite komiskt, jag var 12 år och trodde hela mitt liv var över bara för att mitt hjärta inte bultade för killar. Det bultar för tjejer. Det är något jag nu i efterhand är stolt över, att mitt hjärta har sig egen lilla vilja. 

 

Det var något som 12-åriga jag aldrig hade kunnat ana men att tre år senare blev jag förälskad. Det förändrade allting. När jag fann den där personen som fick mig att känna att jag hade en framtid, något att leva för, försvann allt det jag varit så rädd för. Känslorna jag hade för den personen måste på något sätt vägt upp till all ångest och skräck jag hade om min sexualitet. Tanken över att berätta för mina nära och kära gjorde mig fortfarande skräckslagen men jag gjorde det ändå. Jag visste ju att det var det jag innerst inne ville göra, för att slippa gömma den jag var. Och de där orden ’’Jag är gay’’, var de svåraste men ändå de mest befriande att forma mellan mina läppar när jag stod där som en liten osäker, oskyldig 15-åring. Bland svettiga handflator, adrenalin och snabbt bultande hjärta kände jag mig ändå i just den sekunden så upprymd, stolt och lättad. Nu kunde jag vara mig själv. 

 

Att våga komma ut är en av de bästa valen jag gjort i mitt liv. Men trots att mina nära och kära visste om hur allt låg till och ofta även accepterade mig förblev samhällets fördärvade syn på kärlekskonstellationer liknande min och min dåvarande partners detsamma. Vi vågade och kunde fortfarande inte gå hand i hand offentligt. Vi kunde inte kyssa varandra utan att få fula, föraktade blickar. Vi kunde inte göra allt det där som hetrosexuella par tar förgivet att de kan. De kan visa kärlek var de än är. Vi kunde bara göra det inom stängda dörrar. Visst kan de flesta i teorin acceptera personer av alla olika typer av sexualiteter men så fort par som inte når upp till normerna ses i praktiken tvingas paret ofta tillbaka raka vägen in i garderoben genom elaka kommentarer eller ett fult öga kastat åt fel håll. 

 

Vårt samhälle är problemet. Det är stereotyperna av vem folk förväntar sig att du ska bli kär i, inte våra normbrytande identiteter som skapar orättvisor och exkludering. Därav behöver samhället utvecklas till något mer inkluderande och accepterande, bättre, för det inte går att ändra ens identitet men vi kan ändra vårt samhälle. Och det gör så mycket mindre skada på det sättet, tro mig. 

 

Men vid närmare eftertanke vill jag inte ens behöva komma ut. Det borde ju vara en självklarhet att alla gillar olika. Tyvärr är dock det inte så samhället fungerar än. Det var ju delvis därför jag valde att komma ut ändå. Men i framtiden kanske att komma ut inte ens är ett existerande begrepp. Förhoppningsvis kommer vi leva i en värld där alla typer av sexualiteter är sedda som precis lika naturliga. Då kanske idéen att komma ut ur garderoben inte är ett val som man behöver överväga om man vill göra längre. Då det inte ens behövs, för att alla är lika mycket värda. Att vi bara är människor, utan en massa onödiga titlar. Enligt mig är det en utopi värd att sträva efter. Det skulle vara ett samhälle att vara stolt över att få vara en del av. 

 

Att inse att man inte enbart faller för det motsatta könet är ingen enkel process, men det är ändå något som många någon gång funderar på. Det är svårt när ens hjärna och hjärta vill helt olika saker. När samhället och hjärnan skriker på dig att du måste vara på ett sätt men ditt hjärta brister ut i gråt för att det vill något helt annat. För mig krävdes det någon att bli kär i för att jag skulle kunna följa mitt hjärta. En kärlek senare och jag gick ifrån att vilja gömma min sexualitet till att vilja komma ut- och faktiskt våga att göra det också. För jag blir ju kär i den personen jag blir kär i. Det är inget jag väljer, det är heller inget jag gömmer. Det är något jag är stolt över.  

 

 

Corinne Jakobson, 2017

TIPS TIPS TIPS! Följ Corinne på instagram @straightasabanana

 

West Pride 2017

Nu drar West Pride igång och vi på Agenda:Jämlikhet vill vara med och fira och uppmärksamma! Här på bloggen kommer du att kunna läsa personliga texter om kärlek och om HBTQ-begreppet, film- och boktips och såklart tips på veckans event.

Håll utkik! <3

 

Prideflagga

Att engagera sig för ett jämlikare samhälle pt2

Hösten 2015 och framåt kom det asylsökande till Sverige i mycket stora antal. Människor engagerade sig frivilligt som aldrig förr för att vi skulle klara av mottagandet av alla människor under värdiga former. 2016 blev också volontären utsedd till årets svensk av tidningen Fokus för de insatser som hade gjorts under flyktingkrisen. Men nu när den akuta fasen av mottagandet är över är det viktigare än någonsin att inte slå sig till ro utan att kavla upp ärmarna för att klara av nästa steg: integrationen.

 

Jag tror att volontärer och frivilliga spelar och kommer att spela en mycket viktig roll när det kommer till integration. På Göteborgs stadsmissions boende för unga ensamkommande lagar volontärer mat, hjälper till med läxor och övar språk. Dels fyller dom praktiska behov som både verksamheten och dom boende har, men framförallt visar volontärerna att vanliga svenskar är intresserade av och nyfikna på de som kommer till vårt land. Det blir en kontaktyta, ett möte som är värdefullt både för den asylsökande men också för volontären. Mötena genererar i längden tillit och tilliten är kittet som håller oss alla samman.

 

Volontärerna är unga och gamla, kvinnor och män och med olika erfarenheter och bakgrunder. Det de har gemensamt är att de är stabila människor med ett intresse för andra. Dom flesta gör ett pass i veckan, men det varierar. Det många volontärer säger om sina uppdrag är att de tycker att det är fantastiskt att det finns en sådan framåtanda bland många av de boende, där man verkligen är nyfiken och vill lära sig saker trots att omständigheterna inte alltid är de bästa. Mötet blir helt enkelt en klassisk win-winsituation - där båda parter upplever meningsfullhet och där båda parter lär sig något.

 

Vill du också engagera dig? Just nu är rekryteringen av nya volontärer till boendet vilande under sommaren - men till hösten drar det igång igen! 

Vi behöver fler som vill och kan engagera sig. Mer information om att engagera sig på just Stadsmissionen hittar du på vår hemsida. Uppdraget söker du via Volontärbyrån. Hoppas att vi ses!

 

 

Jacob Lindman

Volontärsamrodnare

Göteborgs Stadsmission 

 

 

 

Att engagera sig för ett jämlikare samhälle

Hösten år 2015 arbetade jag som volontärsamordnare på Linköpings StadsmissionDet var samma höst som medierna rapporterade om "flyktingkrisen" och engagemanget i Sverige var skyhögt, så pass högt att tidningen Fokus utmärkelse Årets svensk tilldelades Volontären - och syftade till alla de människor som gjorde insatser och välkomnade människor på flykt. 

Samma höst öppnade vi på Linköpings Stadsmission vårt första boende för ungdomar som flytt sina hemländer, och engagemanget i vår stad exploderade. Vi fick in fler intressanmälningar än vad vi kunde hantera. Medmänskligheten var stor, kärlek till sina medmänniskor större. Alla ville och kunde göra något. Det var vackert. Jag fick privilegiet att möte de mest fantastiska människorna, som alla valde att lägga sin lediga tid på att finnas till för andra.

En man spenderade två vardagskvällar varje vecka med att skjutsa en av ungdomarna till boxningsträningen. En kvinna kom till boendet en gång i veckan för att laga ungdomarnas favoritmat från deras hemländer. En ung kille, som för ett år sedan själv flytt, lirade fotboll tillsammans med de som var intresserade. En volontär initiativtog och startade en aktivitetsgrupp med syftet att hitta nya intressen, nya vänner, att skapa en meningsfull fritid. Flera volontärer kom till boendet och bara hängde, umgicks. Man skrattade, pratade, lärde av varandra. Vänskapsband knöts.

Att engagera sig ideellt innebär ofta mer än att "bara" lägga några timmar i månaden av sin fria tid. Genom att vara volontär får du möjlighet att möta människor, människor som en annars kanske aldrig hade mött. Jag tror stakt på att de är i dessa möten som uråldriga fördomar utvattnas, det är här vi lär känna människan under ytan, det är i dessa möten vi ser att vi alla egentligen är lika – att det kunde ha varit jag. Världen förändras genom dessa små, små, kärleksfulla handlingar. Vill du också vara med?

Vill du engagera dig för ett jämlikt sämhälle? Vi på Agenda:Jämlikhet vill slå ett slag för Volontärbyrån, som sammanställer alla volontärbehov som finns just nu. Gå in, och leta reda på det uppdrag som passar just dig bäst. <3

 

KRAM,

Samanta

Bloggruppen, Agenda:Jämlikhet

Om jag inte gör någonting nu, vad ska jag tycka om mig själv om tjugo år?

Idag bloggar Linda Eriksson från Ingen Människa är Illegal. Linda berättar om sitt engagemang, hur det hela började och hur de organiserar sig för att för att papperslösa ska kunna få en dräglig tillvaro och inte ska behöva fortsätta sin flykt efter de kommit till Sverige. 

Det som motiverade mig att börja arbeta inom Ingen människa är illegal var en vilja att göra motstånd. När det blev tydligt att SD hade en vågmästarposition i riksdagen hände någonting, det var en känsla av att ifall jag inte gör någonting nu, vad ska jag tycka om mig själv om tjugo år om allt är ännu värre då? Jag visste ingenting om asylpolitik eller aktivism när jag gick med i Ingen människa är illegal, men gjorde det jag kunde. Sedan lärde jag mig mer eftersom. Nu motiverar jag mig att fortsätta genom att hela tiden tänka efter vad jag tycker är meningsfullt arbete. 

Om jag tillexempel tycker det är viktigare att lägga fokus några veckor på ett samarbete där vi ska skriva en debattartikel är det kanske okej att hoppa över att stå med infobord den där kvällen.

Ingen människa är illegal 

Ingen människa är illegal Göteborg är arbetet uppdelat i olika arbetsgrupper som jobbar relativt självständigt. Jag är till exempel aktiv i info- och fortbildningsgruppen där vi jobbar med att få nätverket att synas. Det innebär att närvara på event där vi försöker få folk att gå med i nätverket, att trycka merch, samla in pengar, hålla presentationer och föreläsningar. Varenda krona vi samlar in går oavkortat till att betala papperslösa personers hyra och mat. Arbetsgruppen som hanterar utbetalningarna kallas för Momogruppen (Momo hette den första personen Ingen människa är illegal hjälpte). Momogruppen arbetar med att stötta papperslösa personer i vardagen både praktiskt och genom att finnas där som medmänniskor, de hjälper till att ordna med förskole- och skolplatser, följer med till sjukhus och försöker hitta sociala aktiviteter som är säkra att gå till. Vi har även arbetsgrupper som anordnar SFI-undervisning, samlar in skänkta datorer och telefoner och reparerar dem och arrangerar klubbar och festivaler.

Ett minne jag har från arbetet inom IMÄI är när vi blev inbjudna att hålla en presentation på Frivilligcentralen Oskar. Det var en helt annan grupp av människor där än de flesta som är aktiva inom Ingen människa är illegal, många äldre som satt på otroligt mycket värdefull kunskap och hade många års erfarenhet av volontärarbete. Det var fantastiskt att mötas över generationer i en gemensam vilja att motarbeta det asylsystem som finns idag och hjälpa de människor som kommer hit för skydd.

I dagens läge blir människor som kommer till Sverige på flykt undan krig och fattigdom både motarbetade och förföljda. Du som papperslös har rätt till vård och skola och att söka bidrag, men många som arbetar inom de olika sektorerna har dålig koll. Det kan hända att en receptionist bryter sin tystnadsplikt och ringer gränspolisen om hen vet att någon som är papperslös sitter i väntrummet. Du kan få avslag på din ansökan om bidrag om Socialstyrelsen anser att dina grundläggande behov kan tillgodoses i hemlandet, även om du inte har tak över huvudet för natten. Jakten på papperslösa är omänsklig och sättet det har trappats upp de senaste åren ser vi som en direkt följd av de högerextrema strömningarna i världen. Vi vill inte gå med på en värld där ens mänskliga rättigheter blir åsidosatta för att du inte äger ett visst papper och där vi inte är solidariska med någon som just förlorat allt.

I Ingen människa är illegal arbetar vi mycket mot systemen som finns i Sverige idag för att papperslösa ska kunna få en dräglig tillvaro och till slut förhoppningsvis få ett uppehållstillstånd. På sikt vill vi inte att vårt arbete ska behövas utan att det ska vara en självklarhet att den som är på flykt och kommer till Sverige ska ha samma rättigheter som en medborgare. Ingen ska behöva fortsätta sin flykt efter de kommit hit.

Linda Eriksson, 
Ingen människa är illegal Göteborg

Här kan du läsa mer om Ingen människa är illegal

Romska veckan i Göteborg!

Med anledning av internationella Romadagen den 8/4 arrangeras under veckan en hel massa spännande events på olika håll i Göteborg. Det finns allt från föreläsningar till matlagning, så välj och vraka i Göteborgs Stads kalendarium här.  

Romska flaggan

Om du behöver hjälp att välja föreslår vi att du planerar in en heldag den 5/4 som börjar på Lövgärdets träffpunkt kl 12-14 och bjuder på romsk mat och musik, och sedan rör dig vidare till en temakväll om utsatta EU-medborgare på Biskopsgårdens bibliotek. Temakvällen innehåller både föreläsningar av hjälporganisationer och personliga berättelser, och bjuder på insikter bortom ledarskribenternas vassa pennor.

Missa inte heller veckans höjdpunkt, firandet av internationella Romadagen 8/4 på Stadsbiblioteket från kl 12! Där hittar du läsning av romska sagor för barn följt av högtidstal, fika med romska kakor, dans och musik. 

Tid för Läxhjälp

Varje tisdag och onsdag klockan 17.00 slår Biblioteket i Bergsjön upp dörrarna för alla som behöver hjälp med allt från mellanstadiematte till SFI. Eller så kan den som vill hänga i Språkcaféet för att öva sin svenska. Verksamheten drivs av Röda Korsets Ungdomsförbund och samtliga som arbetar med läxhjälpen är volontärer. Linda El-Naggar är verksamhetsledare för läxhjälpsverksamheten.

– Jag hade funderat på engagera mig i något gällande flyktingmottagande ett tag, men inte gjort något åt det. När flyktingkrisen sedan nådde sin under hösten 2015, både som en enorm humanitär katastrof samt som en total kovändning i asylpolitiken, kände jag att det var dags att engagera mig på något sätt, för att på något vis bidra till civilsamhället och till att alla människor, oavsett bakgrund, känner sig välkomna i det svenska samhället, berättar Linda. 

Linda E-Naggar

Linda El-Naggar, verksamhetsledare för RKUFs Läxhjälp i Bergsjön

Cirka 35- 50 personer brukar besöka Läxhjälpen varje vecka och denna tisdag ser inte ut att vara något undantag. Bara några minuter efter att dörrarna slagits upp har halva rummet fyllts upp av besökare. Kramar och igenkännande nickar utbyts, medan andra ser försynt upp från sina datorer och böcker. En del är här varje vecka, medan det för andra är första gången. Någon läser omvårdnad på Svenska för Invandrare och behöver hjälp med att förklara åkommor medan en nioåring vill lära sig att utläsa klockan digitalt. De tre volontärerna som kommit än så länge sätter genast igång. För hjälp, det ska alla få. 

Linda hjälper till i Språkkaféet idag. Här är stämningen uppsluppen och samtalen kan beröra allt mellan himmel och jord. De slår sig ner i mindre grupper för att öva på ord och uttryck genom att spela spel. 

– Både läxhjälpen och språkcaféet är jätteroliga aktiviteter. Man kommer i kontakt med mycket intressanta människor som man kanske inte hade fått möjlighet att träffa annars, säger Linda. 

Aktiva i Röda Korsets volontärgrupp är allt från ungdomar i gymnasieåldern till pensionärer, men de flesta är studenter eller arbetar. Alla som är intresserade är välkomna att arbeta som volontär för Läxhjälpen, det enda som krävs är ett utdrag ut belastningsregistret. Något Linda uppmuntrar alla som är intresserade att testa på.

– Jag får ut oerhört mycket av att vara volontär i läxhjälpen. Först och främst är alla möten med människorna som befinner sig på plats oerhört roliga och givande, där allt från lärande och peppande till utbyten av skratt och historier tar plats. Vidare är det naturligtvis väldigt kul att medverka i en verksamhet som verkar uppskattas av många.

Röda Korset har läxhjälpsverksamheter på flera områden i Göteborg och Linda rekommenderar andra att söka sig till stadsdelar som en vanligen inte besöker. 

– Jag tycker om att regelbundet besöka ett område i Göteborg som jag inte tidigare har varit i, just för att skapa mig en egen uppfattning om vad många refererar till som “förorten”. 

Genom läxhjälpsverksamheten hoppas Linda och andra volontärer bidra till att alla ska få en jämlik chans till att dels bli en del av det svenska samhället, dels växa som egna självständiga individer.

– Genom att erbjuda gratis läxhjälp ger vi uppmuntran och support till de barn och unga som kanske inte kan få stöd i läxläsning i hemmet, så att även de får en chans att känna sig sedda, utvecklas och klara av skolan. Att behärska språket är oftast ett grundläggande krav för att kunna få ett jobb samt för att kunna uppnå/sprida sin fulla potential i ett samhälle.

Läxhjälpen i Bergsjön är öppen för såväl vuxna som barn.

– Vår verksamhet jobbar med integration på så sätt att människor, oavsett ursprung, ålder eller kön kommer i kontakt med varandra – i en segregerad stad som Göteborg är det väldigt viktigt att skapa forum för att mötas. Utbytet sidorna emellan är ömsesidigt, då ledmotiven för vår verksamhet helt enkelt är humanitet, kärlek och respekt. Jag upplever att det vi gör definitivt bidrar till ökad integration i samhället, då våra verksamheter leder till både ökade svenskkunskaper och ökad gemenskap människor emellan.

Klockan har slagit sju och det är dags att stänga dörrarna för idag. Nioåriga Sonya sitter fortfarande kvar och ritar visare på klockor. 

– Jag tror att jag fattar nu, säger hon med pennan i mun.  

 

Är du sugen på att engagera dig i Läxhjälpen eller någon annan av Röda Korsets aktiviteter? Besök http://rkuf.se/goteborg/. 

Tema: INTEGRATION

 Migration är som sex- det är bäst om alla får komma

 I en tid där människor bygger murar och stänger gränser tycker vi på Agenda: Jämlikhet att det är dags att lyfta alla de som inte vill vara en del av det. Som istället vill välkomna alla och tror på att vi kan lära av varandras olikheter. För helt ärligt, falafel är ibland godare än sill. 

Först ut träffar vi Linda El-Nagger, verksamhetsledare för RKUF och Läxhjälpen i Bergsjön. Har du något tips på, eller vill själv lyfta något, inom temat integration? Hör av dig till oss på blogg@gbg.agendajamlikhet.se 

Det kan uppstå komplikationer när personer med olika bakgrund ska mötas och acceptera varandra

Jag upplever ofta att sex är ett alltför tabubelagt ämne. Kanske skulle vi må bra av en ny sexuell revolution? Det är visserligen möjligt att man kan argumentera för att en sexuell revolution just nu pågår genom de appar som finns för dejtande. Å andra sidan kan man argumentera för att det snarare handlar om en åtskillnad mellan ett verkligt och digitalt sexliv – där sex de facto distanserar sig mer från det verkliga livet och istället digitaliseras.

Samtidigt kan det bli problematiskt med sex när gamla tankegångar möter nya. Olika internaliserade uppfattningar och förväntningar kan inom en person bli problematiska när de ställs mot de sexuella krafter som rasar med naturlig kraft – något som kan leda till identitetskrisande och paradoxala livsmönster. Sedan kan det uppstå komplikationer när personer med olika bakgrund ska mötas och acceptera varandra – jag kan exempelvis ibland märka att äldre har något svårare att relatera till min homosexualitet än yngre.

Sex har många gånger varit ett spännande och angenämt inslag i livet. Samtidigt har sex gett upphov till mycket ångest i mitt liv. När jag var yngre och inte alltid skyddade mig tillräckligt kunde jag få fruktansvärda ångestattacker över att ha gjort tjejen med barn, eller över att ha dragit på mig könssjukdomar. Om jag ska vara självgranskande så tror jag att jag sexdebuterade för tidigt, vilket senare fick mig distansera mig från sex. Jag tror att jag därför inte helt har upptäckt min sexualitet, trots att jag är närmre 30 än 20.

Filip, 27 år

vans

Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

Allt utom ett ja är ett nej

Sedan FATTA startades 2013 har de jobbat för att införa en samtyckeslag med syfte att skydda den som blir utsatt för sexuellt våld. För Agenda: Jämlikhet skriver Fattas Kristina Lindqvist om varför deras kamp är viktig.

Hur kommer det sig att de flesta känner någon som utsatts för sexuellt övergrepp, men att ingen känner en våldtäktsman? Det är för de flesta självklart att man inte har sex med någon som inte vill, men varför sker då så många våldtäkter (5920 anmälda våldtäkter under 2015 i Sverige)? En förklaring kan vara att många människor faktiskt inte riktigt vet var gränsen går mellan sex och ett övergrepp. Det kan bero på flera saker, inte minst en förlegad bild av vad en våldtäkt är, till exempel att förövaren ska ha använt fysiskt våld för att det ska vara ett övergrepp eller att den brottsutsatta ska ha gjort kraftigt fysiskt motstånd. Detta trots att sju av tio som utsatts för våldtäkt upplever så kallad frozen fright, alltså att rädslan sätter kroppen i ett tillstånd som gör att man blir som paralyserad och att fysiskt våld därför inte behöver användas. 

Till följd av de stereotypa bilder som finns för både brottsutsatta och förövare har vi sett kvinnors kroppsliga integritet kränkas i århundraden. Vi har sett skuldbeläggande av den brottsutsatta i rättssalen genom kartläggningar av hennes klädsel och livsstil i övrigt, ifrågasättande av kvinnors beteenden och ifrågasättande av kvinnors trovärdighet. Framför allt har vi sett hur mäns världsbild och uppfattning av situationen har fått avgöra om våldtäkten ska kunna betraktas som en våldtäkt överhuvudtaget i domstol, till exempel när män frias för att de inte förstod att den brottsutsatta sov (vi pratar om mäns världsbild eftersom förövaren i 97 % av de anmälda våldtäkterna är en man). 

Dagens lagstiftning förstärker föreställningen om att ett sexuellt övergrepp måste innehålla våld eller hot och tillämpningen av den bygger på förlegade uppfattningar om vad ett sexuellt övergrepp är och varken speglar forskning på området eller brottsutsattas erfarenheter. En samtyckeslagstiftning skulle istället kunna poängtera att sex utan samtycke är ett övergrepp. En samtyckeslag skulle innebära att det avgörande för om en handling kränker en annan människas sexuella integritet är just samtycke, att en sådan kränkning är en straffvärdig handling och att det ska leda till juridiskt ansvar. Det skulle signalera att sex bara är okej under en förutsättning – att alla inblandade är med på det. 

Motståndare till att införa en samtyckeslag säger att det inte kommer att leda till fler fällande domar och att de intima frågorna kommer att bli ännu fler i rättssalen, men faktum är att kränkande frågor ställs redan idag. Som alltid när det gäller sexuella övergrepp kommer det finnas bevissvårigheter och det kan en samtyckeslag inte ändra på. Förhoppningen är däremot att en samtyckeslag kan få en normerande verkan, och på så sätt bidra till ett samhälle där färre övergrepp faktiskt sker. Fattas kamp handlar inte främst om fler fällande domar, utan om just färre övergrepp. 

En färsk Eurobarometer om könsbaserat våld visar att Sverige är det land där man är minst benägen att legitimera ett sexuellt umgänge utan samtycke på grund av den brottsutsattas beteende i situationen (till exempel om den brottsutsatta druckit alkohol, tagit droger, flirtat med gärningsmannen, följt med gärningsmannen hem, etc.). Trots det är vi inte ett av de EUländer som infört en samtyckeslag för sexuella brott. En lagstiftning som bygger på samtycke är därför också en lagstiftning som bäst skulle spegla folkets attityd. 

Oavsett om lagförslaget antas eller inte så kommer vi att behöva fortsätta jobba mot destruktiva maskulinitetsnormer som ligger till grund för mäns våld mot kvinnor för att förebygga framtida övergrepp. Att införa lagen vore ett otroligt viktigt steg på vägen mot ett fullt skydd för människors kroppsliga integritet och ett principiellt viktigt ställningstagande för att allt utom ett ja, betyder nej. 

FATTA,
via Kristina Lindqvist

"Sex med kvinnor/icke-män är det bästa jag varit med om"

Sex är något som ska ske under samtycke mellan alla inblandade. Jag tror att min bild av sex är rätt liberal, jag vill testa det mesta, att ligga med fler personer samtidigt, där andra kan se på, partnerbyte, BDSM och mycket däremellan. Sex ska vara lustfyllt och något att njuta av. Efter att ha kommit ut som flata har min syn på sex förändrats helt, och definitivt till det bättre. Sex med män har jag inga höjdarerfarenheter av, tycker ofta att det är rätt förutsägbart och ojämlikt. Sex är så mycket mer än enbart penetrerande, tänk om jag lärt mig det redan under tonåren.

Tyvärr är jag rätt blyg när det kommer till sex och att leva ut mina fantasier. Det går framåt, men jag tar myrsteg. Sex med kvinnor/icke-män är det bästa jag varit med om, det är intimt och jämlikt på en helt annan nivå. Det finns mycket som är problematiskt med sex, att det inte alltid sker under samtycke är nog bland det allvarligaste. Men också hur det porträtteras i samhället, konsekvenserna för vem det är som ligger med många är olika om en kodas som man, kvinna, något däremellan eller bortom könsbinariteten.

Diana, 23 år

Detaljbild, mun

 

Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

HALLÅ DÄR LANJA RASHID, SKOLINFORMATÖR PÅ RFSU

Som skolinformatör åker Lanja Rashid runt på skolor och pratar med unga om sex och samlevnad. Agenda: Jämlikhet ville veta mer och bad henne därför berätta om hennes och RFSUs arbete för alla människors rätt till sex.

Lanja RashidVilka frågor har unga om sex? 
Alla individer har ju olika funderingar och frågor gällande sex varierar och är väldigt individuellt. Inför våra pass brukar eleverna få skicka in anonyma frågor till oss och här kan det handla om alltifrån frågor som rör känslor, kropp och kön, relationer, ens sexualitet till sexteknik och sexuella praktiker. En skulle kunna säga att sex och ens egen sexualitet är något som berör alla människor på olika sätt och att de allra flesta har eller har någon gång haft funderingar kring sex och sin sexualitet.

När vi är ute och föreläser upplever vi att det finns en stor nyfikenhet och en vilja till kunskap bland de ungdomar som vi möter på skolor. Många är öppna till en normkritisk sexualundervisning. Det kan vi oftast se när vi har olika värderingsövningar i klassen där ungdomarna själva får reflektera över normer om sex.

Kan ni se att ungas relation till sex har förändrats över tid, och i så fall, hur?
Ja, det skulle en kunna säga. Framförallt har många fler större tillgång till information om sex och relationer än vad vi hade för 30 år sedan. Till skillnad från förr så finns det idag fler källor att hämta information från, framförallt internet. Det är ju givetvis positivt men då gäller det att också kunna förhålla sig normkritiskt till den informationen, som ibland kan vara normerande. Det som vi har sett är det finns en mer tillåtande inställning till sex och relationer bland ungdomar idag. Exempelvis finns det en mer tillåtande inställning till tillfälliga sexuella möten, vilket också betyder att kopplingen mellan kärlek och sex inte är lika självklar idag som den var förr i tiden. Vi ser också en ökad öppenhet gentemot olika sexualiteter.

Vilka frågor jobbar ni på RFSU med idag?
RFSU har sex stycken nyckelområden på lokal, nationell samt internationell nivå. Här jobbar vi med aborträttigheter, Hbtq-rättigheter, hiv/sti, rätten till sexualupplysning, sexuellt våld och vi bedriver även sexualundervisning. Sexualundervisningen bedrivs i skolan men även på fritidsgårdar och
HBV-hem, som ett sätt att bredda sexualupplysningen. Vi på RFSU har som mål att hela tiden bredda människors relation till sexbegreppet och bryta föreställningar och normer som har med sex, relationer och sexualitet att göra. Vi vill att alla unga ska få tillgång till normkritisk, tillgänglig och sexualpositiv sexualundervisning på olika arenor.

Varför är ert arbete viktigt? 
RFSUs drivkraft är och har alltid varit att förändra och förbättra människors liv. Säkra preventivmedel och lagliga aborter är en del av det, precis som att sex och relationer ska vara på ens eget villkor. Något som tyvärr inte är självklart för alla. Därför är det viktigt att vi reflekterar över och förhåller
oss kritiska till normer och att vi genomgående ifrågasätter det vi själva tar för givet liksom vårt skapande av nya normer. Vi har alla    föreställningar och värderingar kring sexualitet kopplat till normer och maktrelationer vad gäller exempelvis  ”kön”, funktionsförmåga, sexualitet, ålder, religion och klass. Normer för vad som är ”bra”, ”naturlig” och ”normal” sexualitet, liksom föreställningar om människors sexualitet kopplat till exempelvis funktionsförmåga och hudfärg, tas ofta för givna. 

Många av dessa normer är ojämlika genom att de diskriminerar vissa människor och ger fördelar till andra. Här är det viktigt att vi synliggör och reflekterar över rådande normer och de konsekvenser de får i form av diskriminering och privilegier. Därför vill vi öka kunskapen genom vårt arbete med normkritisk och sexualpositiv  sexualupplysning, utbildning och sexualpolitisk opinionsbildning. Den sexualpositiva normkritiken öppnar   därigenom upp för fler sexuella möjligheter för alla, oavsett könsidentitet och sexuella känslor, identiteter och praktiker, eller frånvaro av dessa. 

Alla människor har rätt till sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter och rätten till kunskapen kopplat till dessa. Frihet att välja, frihet att njuta och frihet att vara ska gälla överallt, i Sverige såväl som internationellt. Genom att skapa förutsättningar för dessa friheter - där ingens frihet får bli en annans ofrihet – vill vi bidra till ett ökat sexuellt handlingsutrymme för alla. 

 

"Det känns ganska skamligt att ligga med någon som det inte flyter på helt med"

De flesta människor som jag kommit nära är sådana jag legat med. Det går snabbare att öppna upp sig med någon som man precis har blottat sin sexualitet för. Dock verkar det ju som att alla relationer där sex är inblandat skiter sig till slut. Så sex skrämmer mig ändå. Även om det har gett mig nya vänner så har det också pajat relationer.

Att det ibland är svårt att få ligga tror jag gör att jag tar chansen när jag får den. Vilket inte alltid leder till bekväma situationer. Det känns ganska skamligt att ligga med någon som det inte flyter på helt med, jag vill liksom visa upp mig på ett bra sätt. Skam och sex är ingen bra kombo!

Erik, 26 år

rygg

Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

"När jag var i tjugoårsåldern porrvägrade jag"

Jag värderar sex ganska högt och känner att det är fantastiskt att få ha tillgång till det. Både tillfälliga sexuella relationer utan känslor och mer intimt sex med en partner. Tyvärr tycker jag att människor verkar ha en problematisk inställning till det första, att det skulle vara dåligt. Jag gillar det faktum att det händer i stunden och att vi glömmer omvärlden ett ögonblick.

Givetvis finns det problematik kring sex, jag tänker bland annat på porr. Många killar i min ålder är uppväxta med det. När jag var i tjugoårsåldern porrvägrade jag på grund av att jag insåg att sex i porrfilm ofta är osunt, inte jämställt. Kvinnan blir snarare ett redskap än en partner, vilket är förfärligt. Det kanske bästa med sex är ju två personer som ger varandra njutning. Jag tycker vi behöver en öppnare diskussion kring det, porrsex ska aldrig få vara normen. 

Jack, 28 år

Detaljbild, bröstvårta

 

 Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

"Jag lägger ingen stor vikt vid att ha sex ofta"

Jag har varit singel i hela mitt liv så min relation till sex bygger på one-night-stands eller tillfälliga, korta relationer. Jag har aldrig haft någon stark sexlust, den kommer och går i perioder. Det är däremot inget jag tycker är jobbigt eller lägger någon större vikt vid. Det har hänt att jag träffat killar som inte brytt sig om att tillfredställa mig eller vägrat kondom, vilket såklart är upprörande i efterhand. Jag anser mig ha blivit säkrare på mig själv ju äldre jag blivit. Som tonåring kunde jag vara väldigt osäker, men idag är det inte så problematiskt. För mig är sex som bäst när alla parter är bekväma och vågar ge sig hän, testa nya grejer! Men som sagt, jag lägger ingen stor vikt vid att ha sex ofta eller hur det sker, bara det är på samma premisser. 

Isabelle, 26 år 

Detaljbild, öra

Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

Hej Ylva Gellerstedt, kurator på RFSL

Agenda: Jämlikhet har ställt frågor om sex till Ylva Gellerstedt som jobbar som kurator på RFSL. Hon ger stöd och rådgivning till hbtq-personer kring sexualitet och könsidentitet.

Vilka är det som vänder sig till er till?
Till oss vänder sig hbtq-personer i alla åldrar. De yngsta vi tar emot är 13 år och vi har ingen övre åldersgräns, de äldsta som kommer är i 80-årsåldern.  Ca 50 % av dem som vänder sig till RFSL Göteborg är nya i Sverige, de flesta flyktingar som flytt hit på grund av förföljelse eller utsatthet på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Många av frågorna kretsar kring diskriminering och rättigheter för hbtq-personer. Vi får fler frågor om att komma in i hbtq-sammanhang, dejting, raggning rättigheter kring giftemål och bilda familj än om just sex.Ylva Gellerstedt
Vilka frågor har personer gällande sex idag?

Eftersom vi träffar många transpersoner är bland de vanligaste frågorna vi får kring sex t ex hur en kan lära sig att tycka om/vara avslappnad i sin kropp i sexuella situationer, hur en kan ha ett bra sexliv efter att ha genomgått genital kirurgi, det är också många frågor kring olika hjälpmedel eller knep för transpersoner t ex att använda penisproteser eller att mentalt "ladda om" delar av kroppen.

För killar som har sex med killar är den vanligaste frågan som de lyfter i stödsamtal hur man kan träffa andra killar på ett lite mer djupgående känslomässigt plan och inte bara tillfälligt snabbt sex. De flesta beskriver att miljön på dejtingsajter på nätet oftast handlar om tillfälligt sex, men de som är intresserade av lite djupare kontakter upplever att det är svårare. Där är det bästa rådet att vara så öppen som möjligt med vad du vill för då blir det lättare att hitta andra som vill samma sak. Killarna lyfter också ofta frågor om prestation, att ha olika former av prestationsångest och vilja prestera bra, vilket gör att det kan bli svårt att slappna av och njuta. När det gäller tjejer som har sex med tjejer får vi förvånansvärt få frågor kring sex och sexualitet och vi vet faktiskt inte vad det beror på.

Ser ni olika mönster vad olika grupper funderar över gällande sex? Vad är skillnaderna?
Ja det ser väldigt olika ut. Som jag nämnde i första frågan ser det ganska olika ut beroende på sexuell läggning eller könsidentitet, men även hur gammal du är eller vad du har för erfarenheter med dig sedan tidigare. De flesta unga killar jag möter tror ofta att alla andra är mycket mer erfarna än de själva vilket ibland kan skapa osäkerhet eller att göra saker utan att riktigt känna in vad man själv vill. Homosexuella personer har oftare en senare sexdebut än heterosexuella på grund av att heterosexualitet är det som förväntas i samhället vilket kan göra att det tar lite längre tid att våga bejaka sin sexualitet samt att våga visa känslor för någon av samma kön. Många av dem jag träffar i samtalsstöd "kommer ut sent i livet". En del kan ha levt hela livet i en heterosexuell relation men känner i 60-årsåldern att de äntligen vill leva ut sitt sanna jag och kommer ut som tex lesbiska eller bögar. Då blir givetvis sex en viktig fråga i sammanhanget, t ex att prata med någon om att det är första gången en har sex med någon av samma kön i 60-årsålder.

När det gäller transpersoner är det vanligt att känna sig obekväm med kroppen vilket påverkar sexlivet mycket. En del undviker sex helt på grund av detta. För andra blir det viktigt bara ha sex med personer som en känner sig trygg med. Många upplever en sexuell frigörelseprocess i samband med att börja leva mer i enlighet med sin egen könsidentitet (även om könsidentitet inte har med sexualitet att göra), detta för att ju mer bekväm och trygg en känner sig i sig själv påverkar det sexualiteten i en positiv riktning.

Finns det problem i människors relation till sex?
Det största problemet som jag ser i människors relation till sex idag är att många har stort fokus på prestation, att vara "duktiga" på att ha sex, istället för att känna in vad som känns bra och våga bejaka och kommunicera det. När vi vågar kommunicera och vara ärliga blir det oftast tryggare för alla parter, sådant behöver vi bli bättre på.

"Jag hade en olustig känsla för hur jag såg ut där nere efter födseln"

Efter att jag fick barn kände jag inte alls någon lust att ha sex. Jag hade en olustig känsla för hur jag såg ut där nere efter födseln och om jag hade läkt ordentligt. Jag kände mig inte heller så attraktiv med läckande bröst och spyor på både kläder och kroppen. Just då kändes det lite ledsamt att jag inte var sugen och nästan lite skuldkänslor mot min partner. Det har bidragit till att jag är nervös inför att få till det första gången sedan jag fick barn.

Frida, 28 år

Händer runt leksak

 Detta är en del av en porträttserie av olika personers syn på sex, med syfte att vidga perspektivet på vad sex är. Personerna i porträtten heter något annat i verkligheten.

 

 

Sida 1 av 9

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug